Lina

En sak man kan roa sig med om man har tråkigt (eller borde plugga men inte riktigt orkar) är att gå in på Örnsköldsviks Allehandas hemsida och läsa kommentarerna till artiklarna.
Som den här konversationen till exempel, till en artikel om att kranvattnet på grund en stor vattenläcka bör kokas innan man dricker det.

magen: Dåligt med information tycker jag, jag hade ingen aning om detta eftersom jag inte har för vana varken att läsa tidningen eller lyssna på radio förrän fram på eftermiddagen. Som tur var har jag bara druckit lite grann så jag har inte känt av nåt.
Umebo: Vad förväntar du dig? Att någon ska ringa dig personligen? På vilket sätt förutom radio och tidning ska informationen spridas tycker du?
arg övikbo: UMEBO!!! Jag vet inte om du kommer från denna värld eller om du har vaknat upp efter en lång sömn som du påbörjade någon gång år 2008 f.k. När sådant händer handlar det inte om att skoja om att ringa magen eller någon annan. Det handlar om sjukdommar och annat lidande som kan visa sig långt efter... Jag håller med dem flesta att komunnen har nästan hållit denna nyhet för sag själv. Det upplevs så i alla fall. Jag har sett när sådant händer i andra kommuner så går den drabbade kommunnen ut i alla tänkbara medier och försöker att nå så många som möjligt. I detta fall har kommunen inte gjort något förrän folk läste tidningen dagen efter. Jag förstår inte vad denna kommun tänkte med baken eller hjärnan.

Jag har tre a4-sidor med titlar på kurslitteratur jag ska läsa inom fyra veckor. Under dessa veckor ska jag även författa ihop fem PM på olika teman som till exempel Diskursanalyser av Europa och Vithet, primitivism och exotism utifrån tidigare nämnda kurslitteratur, ha muntliga diskussioner på seminarium med utgångspunkt i dessa (varav ett är mitt ansvar att hålla i), samt göra en analys och presentation av en roman.
Hejdå ledighet.

Sitter på biblioteket och pluggar. Upptäcker att jag har två missade samtal från pappa.
Skickar ett sms:
Hej, sitter på biblioteket, ville du nåt speciellt?
och får ett svar:
Inget annat än att jag älskar dig och är SÅÅÅ stolt över dig :-D

Om jag skulle förbättra mig själv med relativt små konkreta medel skulle jag:

o Sluta bita på naglarna.
o Inte vara en sån himla tidsoptimist så att jag låter mina vänner vänta och alltid måste springa till tåget som ska ta mig massa mil.
o Somna innan tolv.
o Läsa igenom Nya testamentet från början till slut.
o Läsa alla bra böcker jag har i bokhyllan.
o Träna minst två gånger i veckan.
o Bli bättre på att be.
o Gå en kvällskurs i foto.
o Läsa DN varje dag (okej att skippa ekonomi- och sportdelen).
o Gå till pendeln på morgonen istället för att ta tunnelbanan.
o Skriva dagbok varje kväll.
o Sminka mig mindre.
o Gå med i en bokcirkel och läsa klassiska verk.
o Plugga effektivt några timmar utanför mitt rum och sen vara ledig med gott samvete.
o Komma ihåg att äta mina vitaminer.
o Köpa mer på second hand.


Tänker att detta får bli höstens projekt.
Vissa har jag mer tro på än andra. Men skam den som ger sig. Det handlar ju mest om vanor, och jag ska försöka att inte bli besviken när jag misslyckas. Förhoppningsvis lyckas jag med några punkter i alla fall och det vore ju en höjdare.

(Mer sex, mindre hus!!)

Har för övrigt uppdaterat informationen om mig här till höger.

Det ringer på dörren. Utanför står min vän och granne (från min sociala korridor en trappa upp, här är det som sagt oftast rätt dött). Han har blå målarfärg på kinderna och har på sig en hudfärgad kroppsstrumpa. Ur fickan halar han upp en beige tight badmössa som han tar på sig.
- Jag tänkte bara visa upp mig. Jag har gått runt på stan och varit utklädd till snopp hela dagen.

Jag kommer in i köket på fredagskvällen för att laga middag. Min granne (den ende jag någonsin träffar, alla andra verkar leva något slags mystiskt underground-liv inne på sina rum) och hans syster (som numer också är min, nyinflyttade, granne) sitter och äter mat. Vi småpratar lite. Han ska på fest med några småttingar - så kallas de nya studenterna på Handels, visar det sig. Men han är ingen småttingpappa. Okej.

Efter ett tag kommer han in i köket igen.
Grannen, medan han tittar ner på sina uppknäppta byxor: - Alltså du får inte tro att jag är störd eller nåt eftersom jag går omkring så här hela tiden.
(Han hade dem så även förra gången jag mötte honom i köket.)
Jag, på mitt festligaste humör: - Haha, som att du liksom vill visa upp vad du har att erbjuda.
(Eh, va? Varför sa jag så?)
Grannen, lite osäkert: - Haha?
Jag, försöker styra upp det hela igen: - Eh, nej. Haha...

En kvart senare dyker han upp igen (klockan är typ halv åtta.). Med en lila sidenslips knuten runt huvudet.

I somras gick jag och sjöng med i Coldplays Violet Hill för mig själv och när refrängen kom stämde jag in i "It's a long way, why won't you let me go?" Vad sjöng du? undrade brodern. Jag upprepade villigt. Under mycket skratt och lite hån upplyste han mig om att refrängen var "If you love me, won't you let me know?" Jag fick till slut ge med mig.

Så den här morgonen sitter jag och lyssnar på P3 och de spelar Kanye Wests Homecoming. Hör mig själv nynna med och brista ut i "Min huuund". Min hund? tänker jag efter ett tag. Låter faktiskt lite märkligt eftersom resten av låten ju är på engelska. Gör en snabb undersökning och upptäcker att jag tydligt hört fel igen. Hur kan "Coming home again", låta så väldigt likt "Min hund"? Men lyssna själva vid 0.23 typ. Är det bara jag?

Vi har packat in oss (en för mycket för att det ska kännas bekvämt), varma kläder, matsäck inklusive massa nybakta bullar, badkläder och grillar i den lilla bilen. Jag får inte riktigt plats, men det löser vi genom att veva ner rutan så att jag kan sticka ut huvudet.
Vi packar ut oss och alla grejer, kommer fram till den egna lilla sandstranden, tänder grillen. Då börjar det regna. In med allt i bilen igen.
Men det funkar faktiskt att steka istället för att grilla och när man har fått in den rätta taktiken går det att grilla mashmallows över stearinljus.

 
Och vem har sagt att det inte går att göra saker bara för att det regnar? Med lånad snorgrön för stor regnjacka och trasigt jätteblått paraply blir bara mina skor blöta. I väntan på att Skånes dansteater ska börja äter vi matsäck tillsammans med övriga entusiaster i en paviljong på söder. Den tappra skaran publik (ni är hjältar!) spontanapplåderar i pur entusiasm, teknikerna torkar scenen med handdukar och molnen skingrar sig faktiskt. Let the show begin.