Lina

ibland kan glädjen överväldiga
ibland kan sorgen övermanna
och allt stannar upp

men allra oftast finns de där båda två
(att vara glad samtidigt som man sörjer från sitt allra innersta
att vara olycklig samtidigt som man påtagligt gläder sig)
glädjen och sorgen

jag tror det är viktigt att inse att det är ok att känna allt
och inte vara rädd
att de tar ut varandra

I morgon har jag min första tenta. På riktigt. I nyhetsjournalistik. Vill helst bara att det ska vara över.

Det var ett ständigt

juckande
höftrullande
rump- och bröstskakande


Inte ens på Friskis får man längre vara skabbig och inte ha koll på alla kroppsrörelser .

Kanske att det är den ständiga huvudvärken och tröttheten.
Kanske att det är regnet som efter den första åh-nej-tanken ändå alltid ger en känsla av frihet och verklighet och att hon trots allt älskar att bli regnad på.
Kanske att det är att det är för att det är söndagskväll och att veckan som ligger framför inte kommer att ta någon hänsyn till trötthet och huvudvärk och tankar och känslor som inte vill bli konkreta och lugna ner sig.
Kanske är det för att livet ger så många frågor men att hon inte har några bra svar.


Kanske det är därför hon funderar så.

På skam och skuld, du vet. men jag tror ändå att det är så att man måste komma bortom skammen för att förstå det här med skulden. och jag tror inte att det ger något att skämmas egentligen, man kommer ju ingen vart. man kan ta ansvar och lära sig och bli helare genom att ta tag i sin skuld. (om man nu har någon. för skam och skuld är ju som sagt inte detsamma.) men vad gör skammen? nej, ärlighet det gillar jag.
På kärlek och relationen som ska räcka hela livet. på att inte bara vilja leva med utan inte vilja leva utan. men det verkar ju va så olika det där. vad är det som funkar egentligen? kan jag få bli swept of my feets samtidigt som jag står med fötterna på jorden? kan jag få bli grymt kär så där så jag skakar samtidigt som vardagen och kompisskapet finns där med? hoppas.
På minnen och gamla känslor. händer. den första kyssen. din gråt. och långt senare min.
På om man kan leva varje dag som om det vore den sista. jag tror inte det. för det är ganska tråkigt att laga mat och städa och åka pendel och göra vardagsssaker men det måste ju till för allt det där andra. och dagarna mest bara går. visst lär jag mig och älskar och är grymt tacksam och rätt så nöjd ändå men dagarna mest bara går. men det är väl så det är och kanske blir man inte nöjd förrän man har insett det och sett det vackra där. 


Hmm.

Åt lunch med A-M i dag i skolmatsalen och vi konstaterade lite smått panikslagna att vår skolstart på högskolan visade sig på många sätt likna högstadiet.
Den där rädslan att snubbla i korridoren, så att alla bara skrattarskrattar. Åt, inte med. Där alla andra står i ringar medan man själv låtsas inte bry sig och anstränger sig för att se upptagen ut. Upptagen, bara inte ensam. Att bäva för rasten, lunchen, att inte ha någon självklar att hänga med, om ens någon alls.

Ändå lite smått ironiskt humoristiskt på något vis.


(Och det är konstigt att man samtidigt ska vara så individualistisk. Bo själv, inte vara beroende av någon annan, leva sitt coola fria singelliv göravadjagvillmedvemjagvillnärjagvill men a l d r i g erkänna ensamheten. Där tillkännagivandet att man satt ensam hemma på lördagkvällen och nej det var inte för att jag var så trött och behövde tid för mig själv utan för att jag inte hade någon att ringa och ingen ringde mig, ger någon sorts stämpel som gör att ensamheten blir ännu större. För hey, akta dig för att bli smittad av den ofrivilliga ensamheten. Den sjukdomen som de allra flesta har något symptom från men alla vägrar erkänna.)



Det bör även tilläggas att jag trots allt trivs för det mesta.
Trivs bättre med mig själv nu än vid fjorton års ålder och det hjälper mycket. 

Sitter vid Slussen, äter glass och pratar med Linda.
- Ursäkta att jag stör flickor, men jag är hemlös och undrar om ni har några kronor över?
Linda och jag gräver lite i våra börsar och hittar lite pengar vi ger honom.
- Men visst köper du mat för pengarna nu då och inte något dumt? undrar Linda.
- Nej då, Systemet stänger snart.
- Bra, bra.
- Tack så mycket!
- Varsågod. Ha en bra dag och Gud välsigne dig!
- Va? Jaha, är det sånt nu också...
- Ja, det är bra grejer det.
- Var kommer ni ifrån då? Inte Värmland hoppas jag.
- Nä, vi kommer från Norrland men nu bor vi här.
- Två flickor? Ja, om jag somnar så kan ni ju ha roligt med varandra.
Linda skrattar lite ansträngt och jag funderar över vad i all världen han menar.
- Det var ett rätt dåligt skämt va? säger mannen.
- Jo,
(svarar Linda medan jag fortfarande undrar vad han egentligen menade)

Sen förstår jag. Och tänker att om inte annat var han grym på att byta samtalsämne utan någon som helst koppling till det senaste. Haha.