pratar du med mig eller pratar du med en elefant?

En rolig sak med Stockholm är att det händer så många festliga saker här. Som att världens roligaste Björn Gustafson uppträder en onsdagskväll fem minuters gångväg från där man bor. Händer inte i Ö-vik så ofta liksom.

Pluggtaktik

Den här kursen har mycket färre föreläsningar än den förra. Men mycket mer kurslitteratur att läsa. Femton böcker/texter ska läsas under den fem veckor långa delkursen. Eller egentligen under fyra veckor, eftersom jag under den sista veckan skriver hemtenta. Bokhögen har länge känts oöverkomlig, men efter att ha utarbetat  (med hjälp från Ams) en belöningsstrategi har jag snart läst ut två böcker i dag och en i gårkväll. Strategin går ut på att sätta upp delmål och när jag klarat dem ge mig själv en belöning. Efter att ha läst ett kapitel får jag typ äta en chokladbit, kolla något på datorn, sätta upp en tavla, skicka några sms, dricka te eller skriva ett blogginlägg. När jag varit riktigt duktig och läst ut en hel bok får jag göra något verkligt bra som att se ett avsnitt av Greys Anatomy eller gå och träna. Fungerar bra hittills. Har dock inte riktigt kommit ifatt sedan den något sega starten förra veckan, men det känns skönt att ha kommit en bit på väg.
Bara ett kapitel tills jag får se ännu ett avsnitt av Greys. Yey. 

Jobbiga nyårslöften

I går skulle Ams och jag gå och träna (första gången på Friskis för mig i år, jag kör lite tvärtom än de flesta andra - tränar mycket innan nyår men inte efter).
I stort sett hela hösten har jag kunnat komma fem, tio minuer innan ett pass ska börja och alltid fått en plats. Nu var vi där en kvart innan det vanliga medelgympapassets start och det var redan fullt. Dessutom var det kö till nästa pass som skulle börja om 45 minuter.
Insåg att jag inte gillar dessa nyårslöftes-jagskastartaettnyttliv-motionärer. De var överallt i hela lokalen, alla skåp var upptagna, det var kö till vattenkranen, fullt på alla pass och krockar var oundvikliga.
Ams och jag muttrade lite surt till varandra att vi längtar tills om några veckor då de flesta brukar ha gett upp.

en sms-konversation

Mobilen piper till på morgonen och en märklig dialog utspelar sig.

Salam mtv
Eh, va? Du har nog fått fel nummer =)
Haha skippa snacket, peymaan
Haha, vem är du?
Hahaha omfg en kompis gav fel nr. Haha sorry, ha det
Lugnt, det var roligt =)
Gaha gött. Ålder?:-D

Och där slutade jag att svara.

with sepia tone loving


Jack Johnson - Better Together


There is no combination of words I could put on the back of a postcard
And no song that I could sing, but I can try for your heart
Our dreams, and they are made out of real things
Like a shoebox of photographs with sepia tone loving

Love is the answer
At least for most of the questions in my heart
Why are we here and where do we go
And how come it's so hard
It's not always easy and sometimes life can be deceiving
I'll tell you one thing
It's always better when we're together

Mmm, it's always better when we're together
Yeah, we'll look at the stars when we're together
Well, it's always better when we're together
Yeah, it's always better when we're together

And all of these moments just might find a way into my dreams tonight
But I know that they'll be gone when the morning light sings
Or brings new things for tomorrow night you see
That they'll be gone too, too many things I have to do
But if all of these dreams might find their way into my day to day scene
I'd be under the impression I was somewhere in between
With only two, just me and you, not so many things we got to do
Or places we got to be, we'll sit beneath the mango tree now

Yeah, it's always when we're together
Mmm, we're somewhere in between together
Well, it's always better when we're together
Yeah, it's always better when we're together (mmm...)

I believe in memories, they look so, so pretty when I sleep
And when I wake up, you look so pretty sleeping next to me
But there is not enough time
And there is no, no song I could sing
And there is no combination of words I could say
But I will still tell you one thing
We're better together


prinsessor med hjälm på hal is

I kväll har jag och Ams åkt skridskor i Kungsträdgården. Runt runt Karl XIII och hans fyra tigrar (fast han var visst en fegis har jag hört, kanske därför han behöver lite beskydd). Med musik och massa små lampor upphängda runt om. 
Det fanns två stora nöjen förutom själva skridskoåkningen:
1. Att smygskratta åt den stackars mannen som aldrig verkade ha stått på ett par skridskor och som med jämna mellanrum gjorde de största vurporna. Han tog liksom skären bakåt istället för framåt. Skönt att inte vara sämst på banan. 
2. Att ooo:a åt de duktiga skatekillarna som verkade ha som vinternöje att styla på ett par skridskor.
Jag och Ams var de enda med hjälm. Killen i luckan valde ut en vit med två stora ögon ritade mitt på hjälmen åt mig. Jag bar den med stolthet.
Om inte vintern kommer till mig i Stockholm får jag väl skaffa mig en egen, tänkte jag. Funkade rätt bra, vi fick röda näsor och kinder och trötta ben och avslutade med varm choklad och grädde. Precis som det ska vara.

(nitton år tjugohundrafyra och det är nästan sommar)

Det finns en flicka som har många drömmar

Hennes händer sträcker sig upp mot det okända,

allt det hon vill göra

Ta den trasiga mannen i parken med hem

och baka kakor med choklad i som de äter tillsammans med mjölk

Ringa till körskolan och beställa mc-lektioner, klara av det

Precis som hon klarade de tre åren på gymnasiet och nu är fri

Hon vill göra kärlek

och resa till Asien, och Afrika och USA och hem igen med honom


Det finns en flicka som syns och är

Skolsystern sa att hon var 162,5 centimeter lång, hon säger 163

Hennes ögon är blå och håret brunt, i alla fall oftast

Det finns många människor som hon lever genom

Hon är dotter och syster och flickvän och vän och kanske ovän

I april fyllde hon nitton, men känner sig oftast som sex och ensam och liten


Det finns en flicka som inte vet

Vet vad hon ska göra med alla känslor som biter henne i hjärtat

Vad är rätt och vad är fel?

Frågar snällt, höjer rösten, låter bestämd, skriker och klöser och bits

Men hon får fortfarande inget svar

Så hon sätter sig ner och håller om sig själv

Hon sjunger en sång om sin vän som är den enda anledningen till att hon orkar finnas

Håller hans hand och andas lugnt




Där är en flicka

Hon vill

laga trasiga människor

och goda kakor med choklad

ta mc-kortet

och studenten

göra kärlek

och spännande resor med honom


Där är en flicka

Hon är

1,63 cm lång (nästan)

blåögd och brunett

dotter och syster och flickvän och vän och kanske ovän

nitton år, men inte vuxen ändå


Där är en flicka

Hon har

ångest

Sanningen leker kurragömma

hon har mjälltugg, orkar inte leta mer

Men längst in är det ljust

Ändå, trots allt

Håller hans hand

hårt


ord i plastförpackning

ikväll önskar jag att jag vore

/Tomas Andersson Wij/
Varje plats vi far förbi
är ett minfält jag kan sprängas på
Och om jag hade hud
Behövde jag dig då

(Ett slag för dig)

/Kate Nash/
I wish I was your favourite girl,
I wish you thought I was the reason you are in the world.
I wish I was your favourite smile,
I wish the way that I dressed was your favourite kind of style.
All I know is that you're the nicest thing I've ever seen
I wish that we could see if we could be something
(
Nicest thing)

/Johanna Nilsson/
Stående når jag honom till hakan. Han vänder ner sitt ansikte. Jag vänder upp mitt ansikte. Han ler och går iväg. Jag ler och står kvar. Det här är riktigt fånigt. Fjärilar fladdrar överallt i min kropp. Jag måste fånga in dem och mata dem med eter och sticka nålar i dem och skicka dem till kyrkogården för gott. Det är bäst så. Jag vågar ingenting annat. Jag måste tänka på skärvorna.
(Konsten att vara Ela)

...kunna skriva så där att det känns, att känslorna som känns för mycket i mig kvällar som denna får något sorts utlopp i känslor skriva på papper. men.
jag är ju bara jag, förvirrade jag som inte vet vad som känns på riktigt och inte och hur ska jag då kunna skriva ner det? först måste de fångas och undersökas men de bara vispar och virvlar och viskar där inne nånstans.
ord i plastförpackning - slänger dem i sopnedkastet (men jag går ner till första våningen i rädsla för den arga tanten du vet)

En crush som består

I går vid Slussen (efter att prescis ha lärt oss att på 1700-talet gick alla i Sverige och la sig klockan 22 och de som var uppe blev utschasade från krogarna, att Bellman blev omyndigförklarad precis innan han dog eftersom han hade så stora skulder och att man var het om man hade stora vader så därför stoppade männen upp dem med papper) mötte vi en skäggig man som såg väldigt glad ut. Han stannar upp vid oss och utbrister:
"Åhh, vad jag är kåt i dag!" och spricker ut i det största leendet jag sett på länge.
Hahaha. Vad svarar man på det liksom? Kul för dig?

Senare på kvällen, nere i tunnelbanan vid Medborgarplatsen, går vi förbi ett litet gäng med tre killar och några tjejer. Killarna står och sjunger lite smått medan de väntar på att nästa tunnelbana ska komma. Killarna visar sig vara
Danny, Erik och Mattias från Idol (som nyss startat ett band ihop). Jag typ dör, skrattar hela vägen till Rådmansgatan och måste smsa ut nyheten. Förstår fortfarande inte vad de tänkte. Hade någon (några av tjejerna i ringen?) bett dem att sjunga något eller tänka de bara Äh, det är två minuter till tunnelbanan kommer, vi hinner öva lite det är ju så tajt med tiden nu när Danny dansar och allt eller tycker de att de inte får nog uppmärksamhet av skrikande tjejer (och då syftar jag inte på mig själv) eller kan de inte bara få nog av sina egna stämmor? Men eftersom jag har en (smyg)crush på Danny, trots att han är alldels för stylad och har tokblonderat håret och står och sjunger i tunnelbanan i en ring, så tycker jag att det är ok att han är lite nördig.

trött

i går efter att sista delen av grupparbetet, som har pågått för länge, äntligen var slut så var det som om all kraft försvann. kraftlös kropp och kraftlös själ. så trött att jag knappt orkade åka hem från skolan för att benen värkte. så trött att jag inte orkade prata med nån utan bara gick. så trött att jag torkade tårarna på pendeln på väg hem.

äta köpt macka i sängen. somna (vakna kl 19 och tänka ska jag somna om och sova för natten nu?). bli bjuden på kladdkaka och bara vara med finaste grannarna. känna sig lite bättre.

årets stora intervju

Min intervju med henne som under året har blivit en av de vänner jag beundrar mest och vars visa tankar alltid faschinerar mig, har blivit utsedd till nummer ett på IKONs lista "Årets stora IKON:er".

Solfattigt

Jag har inte inbillat mig.
Och det finns de som har det mörkare än mig, poor little things. Här i Stockholm har det tydligen varit hela 25 timmar sol i december, enligt SMHI. I Kronoberg lyste solen däremot bara i tjugo minuter...

Så sorgset sant sagt

I dag var jag på gudtjänst i en kyrka jag aldrig har besökt förut. Mannen som predikade berättade om en pastor som hade varit på besök i en kyrka i USA. Han berättade för församlingen om de hemskheter och det lidande och den sorg han hade mött över hela världen. Ingen reaktion. Då svor han plötsligt högt i mikronfonen. Och det bröt nästan ut en väckelse bland mötesdeltagarna. De vände sig om till varandra, började prata högt och peka. Och han sa, typ:
Hur ofta får inte våra "kulturella kristna normer och principer" större utrymme och uppmärksamhet än alla människor som befinner sig i nöd?"

Så klockrent tyckte jag. Men så sorgset också.  

En dröm lätt att uttyda

Härom natten drömde jag att jag och min familj var bjudna på middag till farmor och farfar. När vi satt oss vid bordet kom jag på att jag glömt att berätta för dem att jag är vegetarian. Men det går ju bra ändå, tänkte jag. Jag kan ju äta potatisgratängen och salladen. Precis då kommer farmor upp bakom mig och säger:
"Här får du Lina, speciellt till dig!"
Och ställer ner, på bordet bredvid mig, en oöppnad Aladdinask.

När till och med mitt omedvetena har börjat uppfatta choklad som min huvudföda känns det som att det har gått lite för långt. Jag skänkte därför igår bort mina sista chokladrester efter julens fester till korridoren ovanför mig. Och nu sitter jag här och är så grymt sugen på choklad.

min tillflykt som struts

i bland (ja rätt så ofta faktiskt) undrar jag hur jag ska klara av att bli vuxen. vuxen i synonym med man och hus och barn och vanor. jag verkar ha en inte alltför hög gräns för vad min kropp klarar av. och när den säger nej så stoppar mitt huvud ner sig i sanden och glömmer bort världen. skriver ett blogginlägg i sängen med en chokladask som snart är slut bredvid sig i stället för att plugga och göra klart de sista ändringarna på artikeln. och nu är alla gafflar skitiga, jag har snålanvänt det näst sista rena glaset och osten blev torr för jag glömde ställa in den i kylskåpet. jag borde diska, laga mat, städa, göra klart uppgifterna och lägga mig i tid. men om jag inte ens lyckas med det hur ska jag då kunna lyckas med manhusbarn? jag får ju panik av tanken på att inte få sova riktigt på flera år (om jag ens kan få barn, jag är övertygad om motsatsen för jag tror alltid det värsta jag vill ju trots allt ha en liten en nån gång). och att underhålla ett hus, renovera, laga, städa. och laga mat varje dag. inte skita i det ibland och ta till den sista chokladasken. får skaffa mig en redig karl helt enkelt. eller kanske bara släppa på kraven.

allt som är grått grått

Julen är slut. Och att få mat serverad, kläderna tvättade, få flera kramar om dagen, åka pulka med en vän och två hundar, inte lyckas identifiera djurspåren på bakgården och höra snön knarra under skorna ensam i mörket på väg upp till farmor och farfar för ett hejdå.

Tillbaka i staden där jag inte sett varken solen eller stjärnhimlen under flera månader.


(Skrev jag i går. I dag har jag kisat mot solen, gått åt helt fel håll men fått se en sjö och druckit hångelte med en fin vän. Tänk.)