Bye bye Märsta
I dag har jag och pappa, med hjälp av massa andra söta människor i mitt liv, flyttat mina saker till diverse nya platser. Hann även med att säga hej till mitt alldeles nya kusinbarn.
Nu är jag trött och ska gå och lägga mig på min loveli luftmadrass och sova sista natten i lägenheten i Märsta.
Mer än så blir det inte nu.
Kanske senare. Men det kan dröja då jag inte har internet (eller tv, haha) i min nya bostad. Men misströsta ej. I'll be back!!!
/ Lina, allmänt skabbig och trött men ändå glad.
Min pausmusik
"Lina! Du nynnar altid på den låten!" säger en klasskompis som går bakom mig.
"Va? Gör jag? Vilken då?"
"Ja. Joy to the world. Du sjunger alltid på den."
Så där och då upptäckte jag min pausmusik. Hittills, under kanske två timmar, har jag kommit på mig själv att börja nynna på den typ tre gånger.
Hmm. Undrar vad det säger om mig att mitt livs pausmusik är en gammal julsång?
Snoop??
"I wanna Love you" med Akon och Snoop Dogg börjar.
Vi kommer fram till att vi gillar den men att det är lite irriterande eftersom den är så löjlig. Och jag undrar varför alla hiphopers alltid måste ha massa nakna (eller iklädd enbart nätstrumpbyxor och bh) krålandes brudar i sina videos?
Så dyker Snoop upp i rutan.
Jag: "Hahaha, vem är det där?"
Linda: "Va, vet du inte vem det är? Det är ju Snoop."
Jag: "Jaha. Haha. Men han ser ju ut som en hemlös gubbe."
Linda: "Haha. Ja, det gör han nästan."
Det snöar det snöar Mamma
Skulle åka in till stan för att träna med mina två klasskompisar.
Oväntat nog var tåget försenat (observera ironin), så resan tog drygt två timmar. Missade det pass jag hade tänkt gå på med en timme, men gav inte upp utan gick på ett annat istället.
Precis när jag kommer in i omklädningrummet ringer en kompis.
"Vad gör du, är du hemma?"
"Nä, jag ska precis gå och träna."
"Hahahaha"
"Va? Skratta inte åt mig! Grr."
"Haha. Vi ses sen då. Haha."
Tydligt att det var en oväntad tanke att jag skulle träna. Hmpf. Haha.
Kvällens aktivitet skulle bli bio.
Efter oss i biljettkön på biografen står en äldre man, utan sällskap. Han hade tydligen hittat en ny festlig sysselsättning.
Han räcker fram en hundring till kassörskan.
"Hej jag vill se på en film. Det spelar ingen roll vilken."
"Hmm. Blir "Little Miss Sunshine" bra? Den börjar nu."
"Nej, den såg jag igår."
Vi däremot hade inte sett Little Miss Sunshine, och ville gärna göra det.
Såvitt jag minns måste det vara den bästa film jag sett. Skrattade som jag minns inte när, så att jag började gråta och blev helt andfådd. Och så glad så glad för att livet ändå är så fint.
Blev ännu gladare över de stora vita snöflingorna som föll från himlen och bäddade in Stockholm i finvitt. Snö överallt. Vi springer springer och skrattar skrattar. Hand i hand en bit. Försöker träffa någon med mina snöbollar, hoppar och springer lite till på de vita folktomma gatorna. Alla andra sitter inne på mysiga cafeer och tittar ut på oss och ler. Ringer till mamma och säger "Det snöar det snöar Mamma".
Trött
Minns inte när jag kände mig så här trött senast. Trött i huvudet av allt tänkande, trött i hjärtat av allt oroande, trött i kroppen av för lite sömn.
Dessutom kom jag fram till att den kissande grannen måste ha något sorts problem. Han var uppe och kissade typ varannan timme.
Lustigt
Hade satt mig på en bänk närmast gången och satt och läste en väldigt bra men sorglig artikel (Läs den!). Var nästan på väg att börja gråta, hade i alla fall tårar i ögonen, när en man undrade om det var ledigt bredvid mig. Tittar upp, helt tårögd, och svarar Ja. Haha, lär ju ha sett lite smått galen ut. Sitta ensam och gråta i en kyrkbänk läsandes DN...
Sen när det var kollekt gick alla längst fram och gav pengar (eller ja, de som ville såklart). På väg tillbaka till min plats upptäcker jag att jag har tappat bort mig. Kom inte ihåg på vilken bänk jag satt. Som tur var började ett par jag suttit bredvid att vinka åt mig, jag såg väl rätt så förvirrad ut, så jag visste vart jag skulle gå. Ja, det är inte lätt att ha dåligt lokalsinne, haha.
Det visade sig också att tjejen jag ska flytta in hos var söndagskoleledare där och de presenterade sig under mötet. Så jag gick fram och sa hej när det var slut. Hon verkade trevlig, ska kolla på lägenheten och träffa henne mer på torsdag. Hoppas för allt i världen att det går bra med allt det.
Saker man kan irritera sig på...
Bubblare:
Ironiskt
Hemma (?) igen...
Som en bön
Och "Losing my way" blev som en bön.
För dig och mig och alla andra.
Watching the world spin round
While my dreams fall down
Is anybody out there?
Can anybody out there hear me?
'Cause I can't seem to hear myself
Can anybody out there see me?
'Cause I can't seem to see myself
There's gotta be a heaven somewhere
Can you save me from this hell?
Can anybody out there feel me?
'Cause I can't seem to feel myself.
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help find my way?
Losing my way
Keep losing my way
Keep losing my way
Can you help me find my way?
Tack...
Roliga filmer så här mitt i natten
Knäppa katter
(han som blir så galet rädd i köket är roligast)
Grundlurad hund
Skrattande unge
...Och några till
Festligt par
(från 100 höjdare)
Och om du vill bli lite rädd:
Galen arg tant
Skandal!
Ska tydligen regna på torsdag i Stockkholm också. Kul. Jättekul...
Herr Vinter, jag saknar dig! Skyn´de å kom!
Framtiden?!
Tror i alla fall att jag blev lite klokare, efter lite förvirring i mitten av samtalet så kom jag nog på slutet fram till det jag tänkte i början. Men nu är jag lite mer säker på det, så det känns ju skönt. Det krävs lite trixande bara, och lite mer funderande, men jag har ju någon månad på mig så det ska nog ordna sig!
Helgens roligaste historia
"Men du, vad gjorde du när du kom ifatt haren?"
Då svarade han (tänk lite Gollum-aktigt);
"Jag ströööp den..."
Hahahaha. Stackarn, han lär ju ha fått panik. Men ändå, en elvaåring som stryper en hare?! Haha.
Saknas
Det finns en bok jag läst som handlar om att man visar kärlek och förstår att någon annan älskar en på olika sätt beroende på hur man är. Tror verkligen det är så.
Jag försöker öva mig på att visa kärlek på många olika sätt till mina älskade, men det är som inte lätt heller. Jag är till exempel sämst på att säga till folk att jag älskar dom eller hur mycket de betyder för mig. Har jag alltid varit. Förstår inte varför det ska vara så svårt...
Däremot vet jag att jag känner mig som mest älskad när människor är med mig. Inte typ är med mig i grupp, eller är med mig och tänker på något annat eller är med mig men inpressat bara för att. Utan är med mig och ser mig och pratar med mig, lyssnar på mig och berättar om sig själva. Eller inte säger något men är med mig ändå. Då spelar det ingen roll egentligen vad vi gör, det är inte det som är det viktiga. Utan att de ger av sin tid och av sig själva.
Men det blir också tvärtom när jag vill vara med folk men de inte har tid eller glömmer bort eller ljuger för mig. Det är nog därför också ärlighet är en av de viktigaste sakerna för mig. För mig är det en kärlekshandling att någon litar på mig och berättar om sitt liv. Då spelar mindre roll vad människan har gjort eller berättar, hur "hemskt" det nu kan vara, utan det är mycket värre det faktum att de inte berättat.
Ja, tid och ärlighet är nog det som gör att jag känner mig älskad. Mest i alla fall.
En av de bästa sakerna jag vet är utflykter. Bara du och jag.
Du och jag med renfällar på isen i Åre.
Du och jag i en kanot mitt på Veckefjärden med matsäck.
Du och jag i solen med termos och mackor på Höglandssjön och på Åsberget med korv i termos du gjort i ordning.
Du och jag och alla vardagspartykvällar och de helt vanliga.
Du och jag i din bil, på väg till allt och ingenting.
Jag älskar er, och förlåt för att jag inte säger det oftare eller visar det bättre.
Saknar dig...
Knäck
Det påstår i alla fall min mamma, när hon nyss hittade mig med knäcklådan bredvid mig. Har nu ätit mig ner till det nedersta lagret. Men än så länge mår jag bara finfint. Så jag är ytterst tveksam.
Världens bästa skattjakt
I julklapp av min vän Emma fick jag ett kort där det stod:
God jul min älskade Lina!
Eftersom jag vet att du är en tjej som uppskattar...
...kvalitetstid...
...spänning...
...och äventyr...
... så vill jag att du bestämmer ett dautm och en tid så jag kan hämta upp dig på Åsvägen 46. Resten får du veta då. (Spännande va?!)
Kram och kärlek! /Emma
P.s. Du är fantastisk!
Så i fredags, den 29, var det dags!
Skattjakten börjar med att jag får Emmas bilnycklar. På ratten sitter ett kuvert.
En trappuppgång vi en gång delat,
visst till den tiden man tillbaka velat?
Men nu på anslagstavlan en ledtråd ska sitta;
åk dit och se vad du kan hitta!
Jag förstår snabbt att det är till vår gamla kolektivlägenhet jag ska! (clever girl, I know =))
Där hittar jag efter om och men en liten lapp med adressen till Emmas blogg och efter att ha snikat på internet hos Mallan, den här ledtråden.
Jaha. Kommer på att jag aldrig har kört i driven någon gång. Skumt men sant. Så efter lite problem med att öppna rutan medan jag kör så:
"Välkommen till Max, det går bra att beställa"
"Hej, det är Lina"
"Va?"
"Hej, det är Lina. Haha."
"Jaha. Heej"
"Hej! Jag är ute på skattjakt och ska ha någon sorts ledtråd..."
"Va? Jaha, vänta då.... Det är bara att köra fram!"
Hmm. Kommer fram till luckan och får min fjärde ledtråd med en nyckel fasttejpad på;
Resenärers tunga bördor jag förvarar bara,
tills de med nästa buss ska fara.
Kom till mig för att,
hitta till din skatt.
Busstationen nästa alltså. Parkerar smidigt och går in. Det finns typ tio förvaringsskåp på den lilla busstationen så det är inte något probelm att hitta rätt skåp. När jag har låsit upp hittar jag ett till kuvert med nästa ledtråd;
Ring 073-09033**
Gillar inte att ringa till folk jag inte känner, eller inte känner väl för den delen. Så lite nervöst ringer jag upp numret.
"Hallå det är Sverker här!"
"Hej"
"Hej"
"Hej"
"Hej"
"Hej det är Lina"
"Hej"
"Hej jag är ute på en skattjakt och undrar om du har någon ledtråd?"
"Jaha, vad vill du ha för ledtråd då?"
"Ja, vilken som helst!"
"Då säger jag Nygatan 5A."
Hmm. Lokalsinne och geografi är ju inte mitt starkaste kort, men till slut hittade jag rätt. Till Videoteket. Funderade ett tag på hur jag skulle få tag på nästa ledtråd där. Kändes läskigt att gå fram och prata med den mystiske mannen i kassan. Men jag tog mod till mig.
"Hej, jag heter Lina och jag är ute på skattjakt, vet du något om det?"
Mannen ler så där lagomt mystiskt och nöjt och räcker fram ett kuvert.
Det är skatten!
Grattis! Du hittade skatten!
VINST:
- Valfri film
- Valfritt slisk och godis
ELLER valfri hämtmat
Helt enkelt en myseftermiddag med mig! Och du, jag står för fiolerna.
/Emmet
Jag valde filmen Take the lead och ett eragornmål.
Typ en av världens finaste julklappar. Tack min sötaste Emmet! Du vet vad jag gillar =)