Lina

Åkte in på möte i dag på Klara kyrka. Linda skulle egentligen följa med, men hon var så trött så jag åkte ensam. Kände mig ganska duktig som tog mig iväg. Tar ju som ett tag att ta sig in till stan.

Hade satt mig på en bänk närmast gången och satt och läste en väldigt bra men sorglig artikel (Läs den!). Var nästan på väg att börja gråta, hade i alla fall tårar i ögonen, när en man undrade om det var ledigt bredvid mig. Tittar upp, helt tårögd, och svarar Ja. Haha, lär ju ha sett lite smått galen ut. Sitta ensam och gråta i en kyrkbänk läsandes DN...
Sen när det var kollekt gick alla längst fram och gav pengar (eller ja, de som ville såklart). På väg tillbaka till min plats upptäcker jag att jag har tappat bort mig. Kom inte ihåg på vilken bänk jag satt. Som tur var började ett par jag suttit bredvid att vinka åt mig, jag såg väl rätt så förvirrad ut, så jag visste vart jag skulle gå. Ja, det är inte lätt att ha dåligt lokalsinne, haha.
Det visade sig också att tjejen jag ska flytta in hos var söndagskoleledare där och de presenterade sig under mötet. Så jag gick fram och sa hej när det var slut. Hon verkade trevlig, ska kolla på lägenheten och träffa henne mer på torsdag. Hoppas för allt i världen att det går bra med allt det.