Saknas

Det finns en bok jag läst som handlar om att man visar kärlek och förstår att någon annan älskar en på olika sätt beroende på hur man är. Tror verkligen det är så.
Jag försöker öva mig på att visa kärlek på många olika sätt till mina älskade, men det är som inte lätt heller. Jag är till exempel sämst på att säga till folk att jag älskar dom eller hur mycket de betyder för mig. Har jag alltid varit. Förstår inte varför det ska vara så svårt...
Däremot vet jag att jag känner mig som mest älskad när människor är med mig. Inte typ är med mig i grupp, eller är med mig och tänker på något annat eller är med mig men inpressat bara för att. Utan är med mig och ser mig och pratar med mig, lyssnar på mig och berättar om sig själva. Eller inte säger något men är med mig ändå. Då spelar det ingen roll egentligen vad vi gör, det är inte det som är det viktiga. Utan att de ger av sin tid och av sig själva.
Men det blir också tvärtom när jag vill vara med folk men de inte har tid eller glömmer bort eller ljuger för mig. Det är nog därför också ärlighet är en av de viktigaste sakerna för mig. För mig är det en kärlekshandling att någon litar på mig och berättar om sitt liv. Då spelar mindre roll vad människan har gjort eller berättar, hur "hemskt" det nu kan vara, utan det är mycket värre det faktum att de inte berättat.

Ja, tid och ärlighet är nog det som gör att jag känner mig älskad. Mest i alla fall.

En av de bästa sakerna jag vet är utflykter. Bara du och jag.

Du och jag med renfällar på isen i Åre.
Du och jag i en kanot mitt på Veckefjärden med matsäck.
Du och jag i solen med termos och mackor på Höglandssjön och på Åsberget med korv i termos du gjort i ordning.
Du och jag och alla vardagspartykvällar och de helt vanliga.
Du och jag i din bil, på väg till allt och ingenting.

Jag älskar er, och förlåt för att jag inte säger det oftare eller visar det bättre.

Saknar dig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback