Jag skulle aldrig ge min son ditt namn, men jag skulle läsa dina böcker för honom.
"För övrigt gällde det inte alls några nya eller plötsliga frågor utan gamla, som hade värkt fram under en längre tid. De hade marterat honom länge och nu hade de slitit sönder hans hjärta. Det svårmod han kände inom sig nu hade fötts för längesen, det hade växt till, hopats och till sist mognat och koncentrerats till en enda fruktansvärd, vild och fantastisk fråga, som torterade hans hjärta och förnuft och obevekligt krävde en lösning. Moderns brev hade drabbat honom plötsligt som ett åskslag. Det var uppenbart att han inte längre borde låta sig tyngas av svårmod och lida passivt bara därför att frågorna var olösliga; han måste absolut företa sig någonting, genast, snarast möjligt. Till varje pris måste han bestämma sig för någonting, annars...
'Annars måste jag avstå från livet!' utropade han plötsligt och var alldeles ifrån sig. 'Undergivet acceptera ödet så som det är och en gång för alla kväva allt man har inom sig och avstå från varje rätt att handla, leva och älska!'"
Fjodor Dostojevskij - Brott och straff. Sidan 59.
'Annars måste jag avstå från livet!' utropade han plötsligt och var alldeles ifrån sig. 'Undergivet acceptera ödet så som det är och en gång för alla kväva allt man har inom sig och avstå från varje rätt att handla, leva och älska!'"
Fjodor Dostojevskij - Brott och straff. Sidan 59.
Kommentarer
Trackback