Lina

Vi stannar vår överfulla bil vid Max i Gävle.
- Vår bil är verkligen "Vilken bil tar tjuven?", konstaterar Malin.
Jag blir nervös och tar med min ryggsäck in i restaurangen. Tjuven ska inte få ta min dator i alla fall.
- Vad har du för dator? frågar Mattias.
- En bärbar, svar jag.
Han gapskrattar och tittar menande på min ryggsäck:
- Jaså?

Jullov!!
Eller ja, snarare "jullov". Med typ 1200 sidor att plugga in till en tenta och ett stort grupparbete som ska vara klart efter nyår så känns situationstecknen mest korrekt. Men trots detta längar jag galet mycket (och har så gjort den senaste månaden) efter min familj och även efter deras kylskåp, mat, kramar och hus. Och efter alla saknade vänner. och älskade Norrland. I morgon är jag hemma igen. 

--------------------------------

Om man någon gång ska bli väckt mitt i natten så är definitivt det roligaste sättet att höra en vän prata osammanhängande men klart och tydligt i sömnen. På engelska dessutom. Jag skrattade och försökte verkligen memorera replikerna, men en sömnig hjärna glömmer lätt.

--------------------------------

Jag trodde att högskolan skulle vara annorlunda. Att man skulle kunna genomföra ett grupparbete utan att först behöva övertyga de andra. Men nej.

--------------------------------

Sitter och renskriver en intervju. Två meningar efter varandra börjar med "men" och jag använder Words synonymlista för att få tips på hur jag kan skriva om det. Deras första förslag är "Aber".

En kille står och pratar högt i sin mobiltelefon i en inglasad trapp på Stockholms Universitetsbibliotek.
Precis bakom honom är en stor lapp upptejpad:
Prata inte i telefonen här är du snäll. Det ekar och du hörs jättemycket. Tänk på oss andra!

I dag har varit en dag full med bortkastad tid.

Klev upp tidigare för att laga mat till min matlåda. Sen glömde jag den hemma, så jag istället fick stå i kö i cafeterian för att köpa en halvtorr macka.
Har i går och i dag suttit av sex timmar på föreläsningar som jag kan sammanfatta på två minuter. Högst. Läraren stod bara upp och ner och pratade med samma monotona stämma. Om mediernas historia. Jag upptäckte att jag slutat lyssna efter två minuter och till slut gav jag upp och somnade. Skulle ha lärt mig betydligt mer av att vara hemma och läsa kurslitteraturen.
Efter skolan åkte jag till Stockholms universitet för att låna en bok. Efter lite traskande i de mörka utknaterna av det stora campusområdet hittade jag till slut biblioteket. Men inte boken. Den var såklart försvunnen från hyllan.
Fortsatte till nästa bibliotek för att lämna tillbaka en bok. Men det var stängt.

I dag är en stolt dag. Min fine lillebror är antagen till läkarprogrammet (jag är alltid stolt över dig du vet, men lite extra i dag kanske). Dock i Umeå, lite väl långt bort från en stockholmsstuderande storasyster. Men det löser vi nog också. Älskar dig.

I kväll åkte vi en och en halv timme för att vara med på en glöggkväll i någon timme. Väldigt trevlig sådan i och för sig. Men om man åker bil lika länge hemma så kommer man ju för allt i världen till Sundsvall! Jag skulle väl aldrig få för mig att åka till Sundsvall över en kväll för att dricka lite glögg (eller i och för sig, man ska aldrig säga aldrig och jag har ju faktiskt åkt till Umeå för att köpa lite glass). Men det blir som ett annat perspektiv på det här med tid och resande här nere i Stockholm.

Förutom rent självklara grejer som en soffa och en tv och choklad att äta så får även andra saker mig att koppla av.

Jag älskar att handla mat. Gå omkring i stora mataffärer, räkna ut vad som blir bäst och billigast, tänka i recept, kolla veckans extrapriser och ha ett fullt kylskåp. Kan gå omkring i flera timmar och blir lugnare och nöjdare.

Dagens efter-tenta-plan var att gå och lämna blod. Att få halvligga i en stol och bli ompysslad (well, nästan i alla fall, beror på hur man ser det) av snälla sköterskor, bli bjuden på gott fika, inte kunna göra något annat än att tänka för mig själv. Det skulle bli min belöning. Men de stängde tydligen klockan två på fredagar. Typiskt. Får ta en hård lussebulle istället.

På insidan av min ytterdörr sitter numer en lapp med NYCKELN! skrivet i rött på. Dörrarna till korridorsrummen där jag bor låser sig nämligen när man stänger igen dem.
Så när jag för någon vecka sedan lite lagom trött och less och hungrig, med min telefon i ena handen och ett rått ägg i det andra, fann mig själv utelåst lovade jag mig själv att sätta upp en stor påminnelselapp när jag väl kom in igen.
Jag trodde inte då att det skulle dröja ett halvt dygn innan jag kunde uppfylla det löftet. Mina grannar som har min extranyckel var helt omöjliga att få tag på; mobilerna avstängda och ingen hemma på hela kvällen. Jag tillbringade därför största delen av kvällen i soffan tittandes på alla program på tvn i vårt kök.
Ett ägg hjälper inte så mycket om man är hungrig, om man säger så. Men med enbart ett par röda ulltofflor på fötterna och varken sl-kort eller pengar eller ytterkläder har man inte alltför många alternativ. Tre - fyra timmar efter att jag smält igen dörren gav jag upp och ringde M:
"Hej, skulle du kunna ta med en jacka, ett par skor och lite pengar och komma och hämta mig?".
Men slutet gott allting gott, som man brukar säga. Tillbringade natten på Söder istället, fick god middag, mina grannar kom till rätta (och då ju också min nyckel) och nästa morgon kunde jag stänga av min tv som roat grannarna hela natten.

Har nu även hört att det inte bara är jag i min korridor som har låst sig ute. Min ena granne låste ute sig på väg till duschen, enbart iklädd handduk. Och min andra grannes syster låste sig ute när min granne var på Bali, en vecka innan hon skulle komma hem. Grejen var bara att fastighetsägarna inte ville släppa in systern eftersom hon inte stod på kontraktet. Så det var bara för henne att checka in hos sin bror istället, med alla sina saker inlåsta i rummet.

Dessa lås borde bytas ut. Helt klart.

Hörde även ett bra tips på ämnet: en väns kompis har grävt ner sin extranyckel i en park nära där han bor. Om han låser sig ute är det bara att gräva lite på hans väl valda ställe. Perfekt! (Undrar bara om han är medvetet om att det finns något som heter tjäle?)

När skivstångspasset på Friskis var slut stegade instruktören bestämt fram till mig med ett lurigt leende och gav mig en liten röd lapp med ett stort DU! på. På baksidan stod det ...Någon har sett dig! Vi rekryterar just nu ledare/instruktörer till samtliga träningsanläggningar i F&S Stockholm. Vi ser gärna att just du söker!

Ha! Vilken revansch för en som alltid blev vald sist till lagen på gympan.