Lina

i natt drömde jag att jag åt upp en stor köttstek. inte förrän efteråt när hela var uppäten kom jag på att jag ju är vegetarian. men då var det ju liksom för sent.
och sen skulle jag på en grillfest, så jag skulle köpa med mig sojabiffar. paketet var grönt som vegetarianmat brukar se ut, och jag åt glatt. tills jag läste på kartongen "köttet kommer från ...". åh nej.
hela natten letade jag också frenetiskt efter min nya dyra kamera som jag klantigt tappat bort.

tillbaka i verkligheten står min kamera på bordet och jag ska äta veggobiffar till middag. skönt.

... att ha skrivit en hemtenta på drygt åtta sidor trots att jag varit sjuk, en dag bara klarat av att sova för att febern var så hög och nästa dag inte kunnat somna förrän tre på natten trots brännande ögon, värkande huvud och kropp. En tenta skriven på ren tjurighet och vilja (kan dock inte lova att den är totalt sammanhängande).

Kanske kan det förklara mit gapskratt över användningsmanualen till min nyss inköpta nässpray:
Använd inte Nasoferm
- om du är överkänslig mot något av ämnena i Nasoferm.
- om du har fått hypofysen (hjärnbihanget) bortopererad.

hahahaha. jag dör!

I dag är jag ynklig.

Jag skriver hemtenta i veckan och det är svårt och rätt så tråkigt och i vilket fall går det alldeles för långsamt. Inget flöde av ord, mer ett framvärkande.

Och jag bor numer på en byggarbetsplats. Samlingslokalerna i källaren samt tvättstugan ska renoveras fram till i oktober och Borren är numer vår fiende nummer ett. Jag funderar på om jag närmar mig ett psykiskt utbrott då jag halv åtta nyväckt sitter på toaletten och skrattar högt för mig själv över att tavlorna faller ner från väggarna, att grovarbetare alltid jobbar 7-16 och att den provisoriska tvättstugan nu är inhyrd i min korridorsdusch.

Inför denna dag hade fastighetsförvaltningen satt upp en speciell informationslapp i entrén och i hissen bredvid de många övriga. Det skulle genomföras störande och högljutt arbete hela dagen i samband med renoveringen. Jag började galenskratta igen, tror de inte att vi har blivit störda hittills eller? (fast de vet de att jag har blivit, för jag ringde och sa det till herr H-E men jag har så svårt för att bli arg och så lätt för att bli förstående)
I dag började de faktiskt inte borra/banka/riva förrän klockan åtta i alla fall, men ljudet gick inte att leva med, än mindre tänka till, vilket är ett måste för att skriva en tenta. Därför stod jag tre minuter i nio utanför annexet och köade tillsammans med ett antal morgonpigga pensionärer. Och nu sitter jag här på världens hårdaste stol.

Dessutom är jag sjuk och skulle behöva vila med jämna mellanrum, men här kan jag inte ens gå på toa utan att packa ihop datorn, den gigantiska bokhögen och alla väskor för en vänlig bibliotekarie kom nyss och varnade mig för stölder. 

Just nu önskar jag mig:
- En större rumpa med bättre stötdämpning
- Att alla borrar skulle gå sönder
- Att förkylningen flög all världens väg
- Inspiration
- En privat vaktare så jag kan ta en liten promenad bland tidningarna

I dag är det alla hjärtans (stjärtars) dag.
Och jag fick en alla hjärtans dag-dejt trots allt. En alldeles egen Valentine.
Vill du komma hit och äta hundra pannkakor och se på nån löjligt romantisk film?
Vem kan tacka nej till en (smyg)bitter singelkompis? Inte jag i alla fall.
Så jag fick min middag med hejdundrande utsikt, levande ljus och love actually is everywhere (till och med i Afrika, det hade vi aldrig gissat innan).

På tal om kärlek. Det kanske gäller att vara mer påstridig och bestämd (något som verkligen inte passar in på mig i sammanhang som detta). Min mamma var på föreläsning med Mia Törnblom häromdan. Mia berättade då att hon blev tillsammans med sin pojkvän en månad innan han blev tillsammans med henne. Hon hade bestämt sig för honom vid första ögonkastet - han däremot behövde bearbetas lite innan hon fick ut honom på en dejt. Och när de väl blivit tillsammans flyttade hon in hos honom lite eftersom. En burk under sängen, lite kläder, osv. Tills han en dag frågade: Har du flyttat in här? och hon svarade: Ja tack!

Har i kväll även fått svar på vad man småpratar med Carl-Philip om på en fotoutställning där han är en av de medverkande. Man tänker helt enkelt: Hmm, har vi någon gemensam nämnare? Och kommer att tänka på kortet av Madeleine som man har tagit med långt objektiv och nu har uppsatt på väggen och säger helt enkelt: Jag har tagit kort på Madeleine! (varefter Carl-Philip skrattar lite ansträngt och en livvakt kommer och tar honom därifrån).

innan jul hjälpte jag min granne att bära upp några kartonger på vinden eftersom han ska åka till sydamerika ett tag. han undrade om jag ville ta hand om hans gitarr, istället för att den skulle vara undanstoppad i ett iskallt förråd. visst, sa jag. tänkte att det vore ju en kul grej att lära sig att spela lite. sen dess har den stått i ett hörn och mest tagit upp plats.
tills nu (då jag förväntas skriva en reflektion om begreppen klass och etnicitet, hur det påverkar vår syn på omvärlden, våra möjligheter och begränsningar i livet). hittade en video på youtube där en snubbe lär ut Jack Johnsons Better Together. kunde på toppen av mitt gitarrspelade ta mig igenom Hang down your head Tom Dooley lite knackligt någon gång under högstadiet och något borde väl sitta kvar, tänkte jag. kan väl inte vara så svårt, är väl bara att härma hur han håller fingrarna. tycker mig ha lyckats, drar över strängarna och förväntar mig att det ska låta i alla fall unegefär som i videon. men ljudet får mig istället att börja gapskratta för mig själv. provar igen, räknar noga band och strängar, men det blir bara värre.
det är väl bara att inse, någon naturbegävning på gitarr är jag nog inte. däremot borde jag kanske satsa på att ha något att säga på seminariet imorgon. ("jag kände inte riktigt att jag var så taggad för det här med klass och etnicitet igårkväll så jag lärde mig att "spela" better together istället, vill du höra?" tror jag inte riktigt funkar på susanne.)

en välsignelse, ja. precis så.
lugnare gladare tryggare
mer jag

älskar er