Lina

kanske att det var hormoner, eller att sockerchocken från kvällen innan då vi åt ett oräkneligt antal nybakade bullar fortfarande inte hade ebbat ut, eller så var det gud (och det kanske är det mest troliga ändå, jag menar om jag har bett om glädje och kraft så vore det ju dumt att inte våga se när svaret kommer), men när jag vaknade i morse så var jag jätteglad. gladare än jag kan minnas att jag har varit på väldigt länge, vilket kändes rätt oväntat. så glad att jag i halvsömnen sådär i de fem extrasömn-snoozade-minuterna bad en ärligt glad tackbön för en ny dag.

och sen sken solen också.

jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er.