Lina

Julen är slut. Och att få mat serverad, kläderna tvättade, få flera kramar om dagen, åka pulka med en vän och två hundar, inte lyckas identifiera djurspåren på bakgården och höra snön knarra under skorna ensam i mörket på väg upp till farmor och farfar för ett hejdå.

Tillbaka i staden där jag inte sett varken solen eller stjärnhimlen under flera månader.


(Skrev jag i går. I dag har jag kisat mot solen, gått åt helt fel håll men fått se en sjö och druckit hångelte med en fin vän. Tänk.)