Bye bye Märsta
I dag har jag och pappa, med hjälp av massa andra söta människor i mitt liv, flyttat mina saker till diverse nya platser. Hann även med att säga hej till mitt alldeles nya kusinbarn.
Nu är jag trött och ska gå och lägga mig på min loveli luftmadrass och sova sista natten i lägenheten i Märsta.
Mer än så blir det inte nu.
Kanske senare. Men det kan dröja då jag inte har internet (eller tv, haha) i min nya bostad. Men misströsta ej. I'll be back!!!
/ Lina, allmänt skabbig och trött men ändå glad.
ja, tack å ajö då..
buhu
Det är alltid lika roligt att få hjälpa dig Lina, du kräver inget och vill inte vara till besvär (har nog aldrig varit det heller vad jag minns). Ser fram emot nästa flytt när vi får umgås igen :-)
Lycka till i din nya fina lägenhet! Blev riktigt fint i rummet tycker jag.
Tur att vi hade öronproppar när vi sov på våra knarrande luftmadrasser...
P.S. Internet och TV fixar vi snart, jag är på gång. D.S.
men hej där! haha, jag vet, när man lyckas i sitt snokande får man seriöst en kick - och kul att du hittade mig :) dock tror jag inte att du ska ha hyperförväntningar på bloggen eftersom den, precis som alla andra bloggar, mest är ett manifisterande av mig själv... men haha, trevlig läsning! du hittar förhoppningsvis några ljusglimtar. och jag har förresten läst här i din blogg också. du är bra och jag gillar dina gyrokrönikor också. hmm, jag gillar nog dig överlag. har kommit fram till att du var den enda (möjligtvis tillsammans med wilhelm) som hade någorlunda vettiga åsikter under jönköpingsmötet. haha, åh! jag har så sjukt mycket tankar om den där tidningen som jag bara känner mig helt oförstådd i. men jag kan ju synka dem med dig en dag. och nu borde jag verkligen gå och skriva en krönkia för kära gyro/ikon också...
men ja, hoppas du får en fin dag. vi hörs nog.
kramhej!
lina, jag tror också på kärleken. såklart. det gör väl alla och ja är inte undantagen. man måste nog tro på kärleken för att klara något alla. åtminstonde livet. men vissa kvällar ger jag inte mycket för den heller, för det är lätt att vara cynisk också gällande det röda hjärtat och det finns många charader att genomskåda innan man når den storslagenhet som kärleken utger sig för att vara. och många kvasikristna ungdomar (inte du tror jag,men det vet jag ju förstås inte än! haha ;) ) proklamerar lite för mycket menar jag, eller, ibland kan man genomskåda så mycket. och det gäller absolut inte främst kristna. men många kristna har ett väldigt speciellt sätt att göra det på, som om jag ska vara ärlig ibland stör mig till döds...
men visst, redan när jag skrev det tog jag tllbaka det. men ibland måste man få vara lite bitter också. tur att det finns förlåtelse också för det med. och yes, you've right. klart man måste tro på kärlek.