Det närvarandes rikedom
Jag kliver upp och drar på mig det grå linnet. I linne och hipsters gör jag förmiddagens sysslor; äter frukost, skriver, läser (växlar mellan Narnia, biografier, feministisk litteratur och teologiska böcker om hopp, nåd och besvikelse på Gud) och lyssnar på dagens sommarpratare. Jag lever i en almanacksfri verklighet. De få datum jag måste minnas handlar om en bröllopsfest, vänner att hälsa på och hälsas på av, födelsedagar och en besiktning. Resten av tiden improviserar jag. Promenader, utflykter, glass, film, samtal om vad som hänt sen sist och vad vi önskar framöver. Jag planerar, nej mer drömmer om, framtiden och den har möjligheter som gör att tankarna flyger iväg.
Försöker njuta av nuets ögonblick samtidigt som jag låter omedvetenheten om tidens gång läka mig. Lugnas av den växande medvetenheten om att det är nog att bara finnas till.
Läser Tomas Sjödins ”Den enklaste glädjen”. Han skriver om Henry David Thoreau och citerar ur hans dagbok:
”Jag läste inga böcker den första sommaren; jag hackade bönor. Ja, ofta gjorde jag till och med bättre än så. Det fanns stunder då jag inte kunde offra det närvarandes rikedom för något arbete, vare sig med händer eller med hjärna. Jag ville ha bred marginal i mitt liv. Ibland efter att ha tagit mitt morgonbad slog jag mig ned på min solvärmda tröskel och blev sittande där från morgon till middag, försjunken i ett vaket drömmeri. Bland fur och hickory och sumak, i fullkomlig ensamhet och ostört lugn, medan fåglarna sjöngo omkring mig eller ljudlöst fladdrade genom huset, till dess solen som föll in genom mitt västra fönster eller rasslet från något åkdon på en fjärran landsväg påminde mig om tidens flykt. Under dessa stunder kände jag mig växa som säd i sommarnätterna…”
Försöker njuta av nuets ögonblick samtidigt som jag låter omedvetenheten om tidens gång läka mig. Lugnas av den växande medvetenheten om att det är nog att bara finnas till.
Läser Tomas Sjödins ”Den enklaste glädjen”. Han skriver om Henry David Thoreau och citerar ur hans dagbok:
”Jag läste inga böcker den första sommaren; jag hackade bönor. Ja, ofta gjorde jag till och med bättre än så. Det fanns stunder då jag inte kunde offra det närvarandes rikedom för något arbete, vare sig med händer eller med hjärna. Jag ville ha bred marginal i mitt liv. Ibland efter att ha tagit mitt morgonbad slog jag mig ned på min solvärmda tröskel och blev sittande där från morgon till middag, försjunken i ett vaket drömmeri. Bland fur och hickory och sumak, i fullkomlig ensamhet och ostört lugn, medan fåglarna sjöngo omkring mig eller ljudlöst fladdrade genom huset, till dess solen som föll in genom mitt västra fönster eller rasslet från något åkdon på en fjärran landsväg påminde mig om tidens flykt. Under dessa stunder kände jag mig växa som säd i sommarnätterna…”
Kommentarer
Trackback