Året som gått. Januari - April.

Det var så här det var. I alla fall i efterhand och med ett visst urval.

I januari gifte sig min älskade vän Charlotte med sin Jonas på en sandstrand i Bali. Och när de kom hem igen hade de sin bröllopsfest. Jag var med ända från morgonen. Hjälpte henne på med sin egendesignade bröllopsklänning som Mathilda sytt, målade hennes naglar, putsade Jonas frisyr, assisterade Frida som gjorde bröllopsfrisyren. Och det var så himla vackert allting. På festen höll jag ett tal till Charlotte och citerade något jag hörde på radio som passar så bra in på henne: ”Kanske är det kännetecknet på riktigt djup vänskap, att man kan vara trötta tillsammans. Vänskapen vill inget, den möter den andre i befintligt skikt.



När festen var slut gav jag bort mina strumpbyxor till en tjej som skulle ut efteråt och hade en stor reva i sina. Och så åkte Mathilda och Joel, Henke och jag skridskor i Vasaparken till klockan två på natten. Jag var inte så bra på att åka, men man kan ha väldigt roligt ändå.



"Jag var inte så bra på det där." Nä, helt rätt. Stackars stackars Henke.



Dagen efter gick något sönder i min väns mage som sovit över hos mig och hon hade så ont att hon skrek i en timme och jag fick ringa efter ambulans, men den kom inte förrän efter typ 45 minuter och under tiden hade jag packat allt vi någonsin skulle kunna behöva. Då insåg jag att jag aldrig skulle palla att jobba inom vården, för jag får panik av att se någon annan ha ont utan att kunna göra något åt det, och speciellt när det är någon jag tycker mycket om. När vi väl kommit in på sjukhuset och hon fått smärtstillande kunde jag inte sluta gråta. Och sen somnade jag i väntsalen medan vi väntade på läkaren som gjorde ett akut kejsarsnitt. Sjuksköterskorna sa att jag kunde få lägga mig i sängen bredvid min vän, och där sov jag gott tills kvällspasset undrade vem jag var.
Jag klarade också den feta tentan och grupparbetet på journalistikkursen som gjorde att jag inte fått något jullov och började läsa etnologi.
Och så blev jag
Storasyster.

I februari skrev jag min första hemtenta och det gick helt okej fastän jag skrev den under hög feber. Jag var på semlor-fest i Uppsala och hejdå-fest i Nacka och på alla hjärtans dag blev jag bjuden på en dejt till en smygbitter kärlekskrank vän med Stockholms bästa utsikt.

I mars kom mamma och pappa och hälsade på.
Jag ringde polisen när jag upptäckte två klottrare och orsakade omedvetet det största polisuppbåd jag någonsin sett (det innebär tydligen inte samma sak att ringa polisen i Örnsköldsvik som i centrala Stockholm), totalt i onödan dock.
Jag låste ut mig igen, fick sova över hos min granne innan jag genom en väl genomtänkt räddningsaktion fick tag i min extranyckel och så hälsade alltid älskade Malin på mig.
Och kanske var det bästa veckan i Kittelfjäll: vänner, snowboardåkning, sol, blå himmel och gnistrande snö att sjunka ner i.





I april hälsade Emma på mig i Stockholm och jag åkte hem till Örnsköldsvik i några dagar och träffade min familj, farfar bland annat.



Jag fyllde 23 år, gick på teater och hade någon jag tyckte mycket om att hålla i handen. Fåglarna började morgonsjunga och jag somnade leende med pirr i magen. Det blev försommar, och jag hade en famn att somna i, i alla fall ett litet tag. Någon vecka senare grät jag så att mamma inte hörde vad jag sa i telefonen.
Jag firade sista april i Transtrand på återträff med mina konfirmander och grät för det vackra i ett frieri och det trasiga i mig.

Kommentarer
Postat av: Malin

Vilket roligt och fint inlägg! Vi syns imorgon, kul!!

2009-01-16 @ 21:43:37
Postat av: Therese (Tessie)

Fint att få läsa en sorts kort sammanfattning va ditt liv den senaste tiden. Jag tänker på dig ibland ska du veta. Önskar dig allt det bästa.

kram /therese

2009-01-22 @ 14:20:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback