minnesbild ett

sjuttiotalsfärgerna, huvuddelen i orange, gör att det avlånga rummet inte går att göra alltför fint. men det behövs ju heller inte mer än en liten scen längst fram (klädd i heltäckningsmatta) och stolar i raka rader i två grupper på var sin sida av rummet.
där sitter jag varje fredag (och i bland på lördag och någon vardag med för den delen) med mina vänner. och jag gillar det. oftast. men ibland känns det fel på något vis, utan att jag kan sätta fingret på vad.
jag har aldrig tyckt om sången som börjar med ja, jag ger dig mitt liv och sen någon gång i versen når sitt klimax i på stridsfältets höjder vill vi ge våra liv. när vi sjungit den två gånger så säger pianisten som sitter till höger på scenen att "jag vill inte att ni sjunger med om ni inte verkligen verkligen menar vad ni sjunger". ibland sitter jag tjurigt tyst för jag tycker inte om när någon säger åt mig vad jag ska göra och speciellt inte i en mikrofon framifrån utan chans till diskussion eller dialog, men oftast blundar jag hårt hårt och sjunger med för jag vill ju vilja och jag borde vilja men hallå orden är så stora att jag inte förstår och innerst inne är jag inte alls säker på vad jag skulle göra på den där höjden.

hur kunde man säga det till ett gäng femtonåringar? man borde inte få säga så!

Kommentarer
Postat av: sebastian

jag känner igen mig jättemycket. femton år gammal på otaliga konferenser med samma talare, samma ord, om och om igen. vissa dagar ser jag det som en sorts våldtäkt (i mitt fall inte i hemmet åtminstone) men
jag försöker tänka att folk inte vet bättre.

2008-03-03 @ 23:53:51
Postat av: Sebastian

ett förtydligande kanske.. hemmet som i hemförsamlingen. och våldtäkt är ett hemskt starkt ord. men du fattar kanske. ses imorrn!

2008-03-04 @ 07:56:45
Postat av: johanna

lina, till och med nar jag rest till andra sidan jorden finns det en blogg
pa hemmafronten som jag inte kan slappa. och det ar din och det ar for att du skriver sa himla bra och arligt och opretto och jag gillar det sa himla mycket och jag ar typ stolt over dig. och over mig sjalv som ar kompis med dig (jag ar socialt kompetent jag ar socialt kompetent... haha)

2008-03-08 @ 07:22:45
Postat av: Josef A

tack Lina! tack för din öppenhet och tack för att du sätter ord på det många, däribland jag känner!

mvh

2008-03-11 @ 23:47:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback