good girls are happy and satisfied, good girls don't say no or ask you why - i won't stop asking until i die

jag hade tagit studenten några veckor tidigare. det var sommar och dagen efter festen var mina fötter fulla av myggbett efter att ha spelat kubb barfota på gräsmattan. när vi kom dit konstaterade killen från parallellklassen vi hälsade på vid verandadörren att det inte var så många där. men det gör ju inget för alla snygga tjejer är ju här i alla fall. sa han och så log han ett snett leende och tittade på oss, som han typ aldrig pratat med förut. helt säkert menat som en komplimang, men jag hatade honom för att han sa det. för att han satte ord på det som så många på så många sätt sagt till mig genom åren.

i julas såg jag och min bror på idol, i rummet med de misslyckade orangea väggarna i bottenvåningen på våra föräldrars hus. bakgrundsdansarna i tv-rutan var två väldigt lättklädda kråmande tjejer. och jag blev så arg. men jag kunde inte förklara för honom varför så att han förstod. och hans tröstande ord men lina det är ju inte såna tjejer de bra killarna vill ha i alla fall, det är såna som du som man vill gifta sig med, hjälpte inte alls utan gjorde mig bara ännu mer uppgiven.

ungefär ett år tidigare befann jag mig på en klubb i centrala stockholm med goda vänner. vi dansade oss svettiga tills musiken kändes i hela kroppen och vi inte orkade skratta mer. men ovanför våra huvuden dansade en tjej i minimal bikini på en glasbro och hur mycket jag än tycker om er så blev ni då en del av det där hatet. för jag ser ju att ni tittar. hur ni tittar.


och jag insåg där i soffan framför tvn hur svårt det är att med ord förklara upplevelsen av alla dessa bilder på nästintill nakna sminkade hårdtränade retuscherade falska kroppar som ständigt är en del av min vardag. som varit en del av mina dagar så länge jag kan minnas, tittat ner på mig från enorma bilder och utan ord berättar för mig hur jag ska vara och se ut (hur kommer det sig annars att alla ser exakt likadana ut?). alla dessa annonser som påpekar alla mina fel, medvetna och tidigare omedvetna, och hur jag kan fixa till dem. alla dessa blickar som stannar vid mig om jag rör mig, ser ut och beter mig på ett speciellt sätt men annars vandrar vidare. löpsedlar och förstasidor som berättar vad som är rätt och fel och ger tips i punktform på hur jag kan gå från fel till rätt.
hur ilskan grundar sig i ett hat för att de om och om igen matar mig med en ouppnåelig bild av hur jag ska vara för att bli sedd, bli vald, vara rätt. och jag hatar att jag, trots att jag med all kraft försöker värja mig, har internaliserat deras åsikter om mig.

(fast trots allt nej, jag kommer aldrig att passa in i den skapade mallen och innerst inne älskar jag det.)


Kommentarer
Postat av: johanna

hello honeygirl, tack för en sjukt kul kväll, ja, det är väl ingen hemlighet att jag älskar att insamla prettopoäng, och litterära båtfärder är nog en tiopoängare trots allt. speciellt om det bjuds på sång! (hahahaha, alltså, okej) mira och jag tackar varmast för att du bjöd oss och fixade biljetter! vi hörs! puss

2008-06-07 @ 18:22:57
Postat av: johanna

just det ja, inlägget ovan. väldigt bra och väldigt sant. fast din avslutande parantes får vi fortsätta diskutera. vad man egentligen tillåts att älska typ, jag har en liten teori som jag vill dela. den skulle kunna vara sjukt bra faktiskt, vi får se hur den låter när den kommer ut bara. haha, jaja, nu är jag helt speedad och neonklädd och måste ta hand om pastan som håller på att koka över!

2008-06-07 @ 18:25:57
Postat av: johanna

just det ja! och på tal om teorier - någon gång måste vi diskutera hur man definierar jag:et! det är mitt nya favoritsamtalsämne.



(och jag hann precis rädda pastan - men nu måste jag rusa, shit! bussen!)

2008-06-07 @ 18:31:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback