Därför är jag så barnsligt glad över att ni snart är här.
Vi gick med cykel och utflyktskorg upp mot S:t Eriksplan. Stannade vid korsningen och skulle inte ses igen förrän tre månader senare.
– Kan ni inte komma och hälsa på mig? sa jag. Det är så konstigt, jag lever ju i två olika världar.
– Hur menar du då? sa hon.
– Ja, men jag har träffat din familj, dina vänner, sett din gymnasieskola, känner staden du växt upp i. Men de platser som rymmer så många minnen för mig; skolorna jag gått i, huset jag blev stor i, stigarna på berget ovanför och de människor som varit mina så länge jag kan minnas har du aldrig sett.
(jag brukar ibland fantisera om min bröllopsfest – enbart för att där vid borden sitter alla människor som jag älskar och är så stolt över och jag vill visa upp varenda en av er och berätta hur mycket ni betyder så att alla andra hör.)
– Kan ni inte komma och hälsa på mig? sa jag. Det är så konstigt, jag lever ju i två olika världar.
– Hur menar du då? sa hon.
– Ja, men jag har träffat din familj, dina vänner, sett din gymnasieskola, känner staden du växt upp i. Men de platser som rymmer så många minnen för mig; skolorna jag gått i, huset jag blev stor i, stigarna på berget ovanför och de människor som varit mina så länge jag kan minnas har du aldrig sett.
(jag brukar ibland fantisera om min bröllopsfest – enbart för att där vid borden sitter alla människor som jag älskar och är så stolt över och jag vill visa upp varenda en av er och berätta hur mycket ni betyder så att alla andra hör.)
Kommentarer
Postat av: amanda
det är överhuvudtaget väldigt konstigt att alla människor har så många minnen och vänner och erfarenheter och allt sånt. att ALLA har ett helt liv. ellerså. fast opm man tänker på det för mycket blir man lite knäpp.
Trackback