Ynk

I dag är jag ynklig.

Jag skriver hemtenta i veckan och det är svårt och rätt så tråkigt och i vilket fall går det alldeles för långsamt. Inget flöde av ord, mer ett framvärkande.

Och jag bor numer på en byggarbetsplats. Samlingslokalerna i källaren samt tvättstugan ska renoveras fram till i oktober och Borren är numer vår fiende nummer ett. Jag funderar på om jag närmar mig ett psykiskt utbrott då jag halv åtta nyväckt sitter på toaletten och skrattar högt för mig själv över att tavlorna faller ner från väggarna, att grovarbetare alltid jobbar 7-16 och att den provisoriska tvättstugan nu är inhyrd i min korridorsdusch.

Inför denna dag hade fastighetsförvaltningen satt upp en speciell informationslapp i entrén och i hissen bredvid de många övriga. Det skulle genomföras störande och högljutt arbete hela dagen i samband med renoveringen. Jag började galenskratta igen, tror de inte att vi har blivit störda hittills eller? (fast de vet de att jag har blivit, för jag ringde och sa det till herr H-E men jag har så svårt för att bli arg och så lätt för att bli förstående)
I dag började de faktiskt inte borra/banka/riva förrän klockan åtta i alla fall, men ljudet gick inte att leva med, än mindre tänka till, vilket är ett måste för att skriva en tenta. Därför stod jag tre minuter i nio utanför annexet och köade tillsammans med ett antal morgonpigga pensionärer. Och nu sitter jag här på världens hårdaste stol.

Dessutom är jag sjuk och skulle behöva vila med jämna mellanrum, men här kan jag inte ens gå på toa utan att packa ihop datorn, den gigantiska bokhögen och alla väskor för en vänlig bibliotekarie kom nyss och varnade mig för stölder. 

Just nu önskar jag mig:
- En större rumpa med bättre stötdämpning
- Att alla borrar skulle gå sönder
- Att förkylningen flög all världens väg
- Inspiration
- En privat vaktare så jag kan ta en liten promenad bland tidningarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback