var inte rädd

det är mörkt men ändå inte
för gatljusen försvinner en efter en bakom oss och speglar sig i vattnet
och där är reklamskyltar, vardagsrumslampor och de mötande bilarnas lyktor

tomas sjunger om sanningen
men jag är mest tyst
för jag tänker bara att lina kom ihåg och lägg på minnet och njut
blundar snabbt försöker spara det fina innan det går sönder

och allting svajar en sekund

jag önskar så att jag inte alltid vore så rädd för allt
att jag inte hade så svårt att tro på
                  
                    mig själv                
                                          gud               
                                                      dig
                    lyckliga slut


så rädd att våga tro på det som verkligen betyder något

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback