Lina

Du står där

Och snurrar runt runt runt

Med benen tätt ihop och de smala armarna hängande rakt ner

Knutna händer hårt

Och ögon som inte orkar se

Dom har klätt på dig en ljusrosa tyllklänning som är för stor för din trasiga kropp

Och jag undrar var de har fått tag på den

En prinsessklänning för en flicka som har blivit stor

Gammal?

Du försöker bara överleva

nästa tanke nästa blick nästa andetag

Jag skulle vilja slita loss dig från allt som gör dig så illa

Klä dig helt i svart

Bädda in dig i bomull som dämpar allt från runtikring

Hålla om dig (även bädda in ditt hjärta – för jag vet att det finns där)

Tills allt lugnat sig i dig och du inte längre behöver vara rädd

För dig själv, den du var (?), och är och den du vill bli

För principer du haft, kanske vill ha eller kanske inte

För tankar som rusar fram och tillbaka eller smyger in bakvägen

För löften du en gång gav dig själv

Men du står kvar där

Där dom har ställt dig

Snurrar

Men jag väntar en bit bort

Och den dag du hittar dig en väg ut och bort

Så vill jag dansa med dig när du orkar (om du vill)

Din egen dans som bara är din