Lina

I maj grät jag mer. Ungefär så här kändes det: Before you gave me your sweater I think I didn't realize I was cold (- Margot at the wedding). Inte förrän mina fingrar var inflätade i hans insåg jag att handen tidigare hade varit tom. Jag visste inte att det kunde göra så ont att inte hålla någon i handen. Och sen blev allting (ännu mer) absurt.
Men jag hade vänner som tog hand om mig och det var högsommarvarmt. Jag och Mirjam paddlade runt Djurgården (och upptäckte att den inte tog slut efter Gröna Lund som jag trodde, utan var väldigt mycket större), jag grillade, låg i lunden och solade och läste böcker, badade, åt på restaurang och bakade bullar. Gick på Gröna lund, på fester, och satt på balkongen - på min men mest en trappa upp med Anna-Maria - pluggade hela dagarna och blev brun, på kvällarna såg vi på solnedgångar. Linda kom hem från Etiopien och vi åt glass i Sigtuna.







I juni åkte jag hem till Ö-vik och jag hade inte längtat hem så mycket på så länge. Inte varit så arg heller för den delen. På nätterna skrev jag arga långa brev och dansade ibland och på dagarna lyssnade jag på radio, läste böcker, målade på huset med mamma, klistrade in foton i album, körde mc och skrek allt jag kunde under en hel raksträcka, pysslade, hoppade studsmatta, skrev, fikade med vänner i gästhamnen.









Linda och jag gick en del av Höga kusten-leden och det var helt underbart. Vi sov över på en gammal fäbovall och i en liten idyllisk röd stuga vid en sjö. Vi fick blåsor på fötterna, blev getingstuckna, delade stuga med två lustiga men trevliga utbytesstudenter, tappade nästan andan av det vackra, svettades, lagade mat på spritkök, diskuterade viktiga men svåra saker och tiggde vatten av en trevlig tant som bjöd på nybakta kakor. Och solen sken hela tiden.







I juli hade Tommy och Hanna sin bröllopsfest och jag uppträdde i rollen som ”Lite naket”, mitt hjärta glömde bort att slå ibland men sjuksköterskan sa att det nog berodde på stress och skulle gå över.



Lillebror Adam fyllde 17 år, jag bjöd honom på bio och på så mycket mjukglass att fortfarande får något panikslaget i blicken när jag nämner glass.
Jag åkte till Gysinge, där det var förtrollande vackert men fanns alldeles för mycket mygg, hälsade på min vän Frida och skrev en artikel om när hennes duo spelade in en skiva.
Och så fortsatte jag att göra allt det där jag gjorde i juni; bara saker som fick mig att må bra. Gick på utflykter på berget med mamma och pappa och grillade pinnbröd precis som när jag var liten, badade, gjorde utflykter till havet. Intervjuade mormor och farfar om deras liv. Almanackan var tom och det var en välsignad sommar.









Clara, Pontus och Johanna kom upp från Stockholm och det var den varmaste veckan på hela sommaren och jag tillbringade några helt lycksaliga dagar på Pontus sommarställe vid havet. Sand att borra ner tårna i, vedeldad bastu, nattdopp, båtturer och varma klippor. Och så kanotpaddling i solnedgången.









I augusti åkte jag på festivalen Frizon med tidningen Ikon. Jag intervjuade band på scenen i vårt lilla tält, lyssnade på loveli konserter, gapskrattade, fick användning för mina stövlar, sov sex stycken personer på tältsängar i ett alldeles för litet rum - men vi gillade det. Sista natten skrattade jag så att jag grät men några få timmars sömn senare fick nyheten att Tomas Andersson Wij skulle få barn mig att hoppa upp ur sängen, i nån sorts glädjekick över att ett oroshjärta som jag tänker mig att han är kunde stadga sig (som att det gav mig lite hopp).









Sen rev vi vårt tält och jag åkte tillbaka till staden som blivit mitt hem, och firade huvudstads-sommar. Ingen skärgård dock, det mest regnade och var kallt. Men utomhusbio, konserter, parkteater, grillning, fest och standup.
Och så började skolan. Det var galet mycket att göra, men lika intressant.