befrielse

de senaste dagarna har jag flera gånger överväldigats av en längtan efter att skrika allt jag kan. senast imorse på det fullsatta pendeltåget på väg till skolan. jag skriker aldrig. men nu fantiserar jag vilt om att sätta mig på min motorcykel, hitta en lämplig raksträcka, gasa upp till max och sen skrika som jag aldrig har skrikit förut. i stockholm är det människor överallt, så därför får det vänta i två veckor till. skriket är mitt eget, ett befrielsevrål från ilskasaknadvanmäktighetlängtansorgförvirringförnedring. ett skrik som ebbar ut i tacksamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback