närvaro

i bland brukade hon på väg hem ta en omväg för att kanske få en skymt av honom.
det fick hon aldrig. 
fast på kvällarna kunde hon se en bit av väggen i hans sovrum om han hade taklampan tänd.
det regnade ofta den hösten och han hade alltid fönstret på glänt.
hon tyckte om att hennes steg mot den blöta asfalten för en stund blev en del av hans bakgrundsljud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback