Att komma ihåg

I maj ute på stockholmsvattnet sa jag till vännen att jag aldrig längtat hem så mycket som jag gjorde den våren.
Handlar inte det snarare om att du vill fly? undrade hon. Jo först, men inte nu, svarade jag.
Visste ändå någonstans att det inte går att fly sina svagheter, misstag eller sår.


Väl medveten om att uppbrott ibland är oundvikliga vill jag ändå påstå att den djärvaste resan av alla kan vara att inte resa alls. Att acceptera livet som det blev är inte detsamma som att kapitulera, men för att någon förändring skall kunna ske tycks grundförutsättningen vara att man är där man är.
Ur Den enklaste glädjen av Tomas Sjödin (sid 150-151)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback