Lina

i bland (ja rätt så ofta faktiskt) undrar jag hur jag ska klara av att bli vuxen. vuxen i synonym med man och hus och barn och vanor. jag verkar ha en inte alltför hög gräns för vad min kropp klarar av. och när den säger nej så stoppar mitt huvud ner sig i sanden och glömmer bort världen. skriver ett blogginlägg i sängen med en chokladask som snart är slut bredvid sig i stället för att plugga och göra klart de sista ändringarna på artikeln. och nu är alla gafflar skitiga, jag har snålanvänt det näst sista rena glaset och osten blev torr för jag glömde ställa in den i kylskåpet. jag borde diska, laga mat, städa, göra klart uppgifterna och lägga mig i tid. men om jag inte ens lyckas med det hur ska jag då kunna lyckas med manhusbarn? jag får ju panik av tanken på att inte få sova riktigt på flera år (om jag ens kan få barn, jag är övertygad om motsatsen för jag tror alltid det värsta jag vill ju trots allt ha en liten en nån gång). och att underhålla ett hus, renovera, laga, städa. och laga mat varje dag. inte skita i det ibland och ta till den sista chokladasken. får skaffa mig en redig karl helt enkelt. eller kanske bara släppa på kraven.