Lina

Jag kommer in i köket på fredagskvällen för att laga middag. Min granne (den ende jag någonsin träffar, alla andra verkar leva något slags mystiskt underground-liv inne på sina rum) och hans syster (som numer också är min, nyinflyttade, granne) sitter och äter mat. Vi småpratar lite. Han ska på fest med några småttingar - så kallas de nya studenterna på Handels, visar det sig. Men han är ingen småttingpappa. Okej.

Efter ett tag kommer han in i köket igen.
Grannen, medan han tittar ner på sina uppknäppta byxor: - Alltså du får inte tro att jag är störd eller nåt eftersom jag går omkring så här hela tiden.
(Han hade dem så även förra gången jag mötte honom i köket.)
Jag, på mitt festligaste humör: - Haha, som att du liksom vill visa upp vad du har att erbjuda.
(Eh, va? Varför sa jag så?)
Grannen, lite osäkert: - Haha?
Jag, försöker styra upp det hela igen: - Eh, nej. Haha...

En kvart senare dyker han upp igen (klockan är typ halv åtta.). Med en lila sidenslips knuten runt huvudet.