hopp

i torsdag räddade en promenad i solen, en så ogenomtänkt kvinna att det blev roligt och jag inte kunde låta bli att skratta och en bok om hopp, mig. räddade mig från att fastna i nedåtspiraltankarna som jag känner igen så väl men som jag ändå blev chockad över - jag hade nästan glömt bort hur de kändes, det var ju ändå så längesen sist. och när jag läser vad jag skrev för nästan ett och ett halvt år sedan är det nästan läskigt hur väl jag känner igen mig i dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback