Lina

"Kvar dröjer sig något som jag värderar högre än lycka: Verklighet. Livet blir som bekant inte med automatik meningsfullt för att omständigheterna är gynnsamma och det mesta lyckas väl. Och hur viktigt är det egentligen att vara lycklig? Får inte livet i stället sin laddning just i detta att det är på riktigt? Utan trygghetsgarantier.
I mitt eget liv är det när jag har fått blicka in i människor, vars liv är mycket kampfyllda, som jag börjat ana vad som egentligen är värt att leva för. Därför känner jag en allt starkare avsmak mot den andlighet och livshållning som främst är upptagen av att tillrättalägga livet. Inte minst lyckokristendomen. När mallen blir det friska, rika och starka blir lyckan bräcklig och livet ett billigt lotteri. Också kristendomens Herre förvandlas. Från att ha varit hela livets Herre finns han plötsligt bara att finna på plussidan, endast verklig i de besvarade bönerna och de goda dagarna. Att vara kristen blir tvånget att vara världens lyckligaste. Sångledaren i de lyckligas kör upprepar med jämna mellanrum livskoden, mantrat: Se glada ut! Som om glädje vore ett permanent tillstånd, något som man kan prenumerera på som Året Runt och Allers.
Jag tror att verklig lycka är av högre kvalitet. Den tron har skänkts mig av alla de där människorna som vågade ta sina liv på allvar. Som vågade leva livet som det blev, som vägrade fastna i tvånget att allt måste vara bra. Som påminde mig om att det inte finns några enkla liv. Nära dem skalas allt av och vågorna viskar:
Det måste vara på riktigt."

Ur Tomas Sjödins bok "Den enklaste glädjen"