Lina

Kanske att det är den ständiga huvudvärken och tröttheten.
Kanske att det är regnet som efter den första åh-nej-tanken ändå alltid ger en känsla av frihet och verklighet och att hon trots allt älskar att bli regnad på.
Kanske att det är att det är för att det är söndagskväll och att veckan som ligger framför inte kommer att ta någon hänsyn till trötthet och huvudvärk och tankar och känslor som inte vill bli konkreta och lugna ner sig.
Kanske är det för att livet ger så många frågor men att hon inte har några bra svar.


Kanske det är därför hon funderar så.

På skam och skuld, du vet. men jag tror ändå att det är så att man måste komma bortom skammen för att förstå det här med skulden. och jag tror inte att det ger något att skämmas egentligen, man kommer ju ingen vart. man kan ta ansvar och lära sig och bli helare genom att ta tag i sin skuld. (om man nu har någon. för skam och skuld är ju som sagt inte detsamma.) men vad gör skammen? nej, ärlighet det gillar jag.
På kärlek och relationen som ska räcka hela livet. på att inte bara vilja leva med utan inte vilja leva utan. men det verkar ju va så olika det där. vad är det som funkar egentligen? kan jag få bli swept of my feets samtidigt som jag står med fötterna på jorden? kan jag få bli grymt kär så där så jag skakar samtidigt som vardagen och kompisskapet finns där med? hoppas.
På minnen och gamla känslor. händer. den första kyssen. din gråt. och långt senare min.
På om man kan leva varje dag som om det vore den sista. jag tror inte det. för det är ganska tråkigt att laga mat och städa och åka pendel och göra vardagsssaker men det måste ju till för allt det där andra. och dagarna mest bara går. visst lär jag mig och älskar och är grymt tacksam och rätt så nöjd ändå men dagarna mest bara går. men det är väl så det är och kanske blir man inte nöjd förrän man har insett det och sett det vackra där. 


Hmm.