Det är minnen i varenda hus, utsikt, gatsten

Mamma är och klipper sig så jag tar min väska och går från busstationen upp mot centrum. Och jag blir konstigt nog förvånad över alla minnen som kommer till mig. För varje steg minns jag. Vet inte om jag tycker om det eller inte. Men det känns också så längesen och när jag några dagar senare åker hem igen så är det första gången som jag är helt säker på att det bara var ett besök.


På bussen på väg hem igen ringer pappa. Vi knäppte kort på oss till honom i 50-årspresent och han har haft tid att titta igenom dem.


- Vad fin du var på korten, gumman. Du ser så fridfull ut, som att du har blivit lugn inombords. Som att du är på rätt ställe.

- Ja, pappa, så är det nog, svarar jag.



Tänker att det är längesen jag mådde så här bra och att jag är så tacksam.


Kommentarer
Postat av: Linda Jonsson

låter bra, är glad för din skull!

2007-10-29 @ 15:34:01
Postat av: Helena

Jag saknar dig oxå gumman! Är verkligen glad att du mår bra! Kommer nog snart, försöker fixa! Puss!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback