Lina

Förra veckan var vi på klassresa till en kristen folkhögskola utanför Vetlanda. De hade en svensk elev, så engelskan dominerade om man säger så. Det visade sig ganska snabbt däremot att vår engelska kanske inte var... så bra.

Bevis ett: Organisationens namn på svenska var Fackelbärarna. Vår översättning: Fuckelberries.

Bevis två: Vi skulle göra några lagtävlingar och bestämma namn på lagen. Mitt lag kom skrattandes att tänka på scenen i Sunes sommar när Rudolf får frågan "What do you call these?" om chokladbollar av en jättegrov mörkhyad basketspelare. "We call them ne-ne-ne-ne, noooo, we call them wienerbreads." Vilket vi tyckte var fruktansvärt roligt. Så vi sa till killen som ledde leken "Ok, our teamname is weenerbreads" varvid han ser lagomt förskräckt ut och säger "Uhm, maybe something more appropriate?". Jag, och många med mig, fattar vid det laget inte att vi precis presenterat oss som Snoppbröden och skrattar vidare...

Bevis tre: ... och föreslår istället att vi kan heta gräddbullarna. "What about graedballs?". Och där tog namnförslagsdelen tvärt slut och killen börjar istället förklara leken.