Lina

Det är som att rastlösheten har tagit över mig och jag tycker inte om det.

Jag sitter på en lektion i skolan och älskar att jag har möjlighet att få lära mig saker jag funderat så länge över, tycker att det verkligen är intressant men har ändå inte ro att ta in det som sägs eller koncentrera mig.

Skolan är snart slut och jag vill ta vara på varenda dag, varje stund och njuta och minnas och jag är så grymt tacksam för allt jag har fått lära mig, varje fråga jag har fått ställa, alla skratt och alla tårar, alla nya vänner. Men jag kan ändå inte fullt ut vara i nuet utan funderar och oroar mig istället över helgen, nästa vecka, sommaren, hösten.

Det är vår och allt är grönt och solen lyser och jag mår bra. Jag vet att jag mår bra, jag älskar och är älskad och jag har det så sjukt bra men varför är jag inte nöjd?

Och hjärtat som bara längtar.