Att gå för långt eller kanske rakt in i glädjen

Ibland, ganska ofta, är det svårt att skilja på sjukliga begär och nödvändiga behov.

 

För när går ärlighet och jag är så fruktansvärt less på alla masker och ett normalt behov av att bli sedd, älskad och bekräftad, över till ett skadligt och sjukt bekräftelsekrav? Att lämna ut sig själv och sitt allra innersta till alla som vill höra. Som ett begär att få någon att höra och se. Är det nyttigt att skriva om sina innersta funderingar, om hjärtat som inte orkar känna mer, om självbilden som är så trasig, om tron som gör så ont.

Jag vet inte.

Jag har som tänkt att ärlighet alltid ska vara det viktigaste i mitt skrivande. Inga klyschor, inget jag inte kan stå för, har upplevt, känt. Att erbjuda ett sällskap där i de känslorna som jag ändå tror många delar.

Men när går det för långt? När skadar det mer än läker? Gör det någonsin det?

Jag vet inte.
 

Men så i den varma försommarkvällen på en gata i Stockholm där jag går och läser i boken jag just fick i min hand och efteråt en kram och ett vi ses till hösten (det är många sådana nu men hejdået känns inte så jobbigt som jag trodde just i det att vi-ses-ju finns så inbakat i det) känner jag den där stora vördnaden igen. Känner mig vackert levandes och bara en djup glädje över livet och att jag får leva det och känna det och älska det.

Och jag vet det ju.
Att sätta ord på känslan det är min största kick. Då känns allt som allra närmast inpå och jag b e h ö v e r det.

Jag vet det.

 Och ändå. Så är gränsen så svårt tunn.

Kommentarer
Postat av: johanna

du är grym lina. på att skriva. på att vara. jag gillar dig. vi ska så lätt ses till hösten om inte förr.

2007-06-02 @ 19:00:47
Postat av: Therese

jag är i alla fall tacksam för att du vågar lina.
men jag har tänkt på det där själv. det är inte självklart. ändå livsnödvändigt på nåt sätt.
tack för din ärlighet i alla fall.
hoppas vi ses snart=)
kram

2007-06-09 @ 17:19:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback