tittar åt ett annat håll
Det gör mig arg när jag i min vardagskvällströtthet plockar ihop lite lösgodis i den färgglada påsen (tröstätande) och upptäcker att det för varenda en verkar helt naturligt att ta för sig av utbudet utan att betala.
Killen med telefonen som plockar sin påse full och frenetiskt tuggar på nya godisbitar medan han i mobiltelefonen högt diskuterar om han ska ut och festa ikväll eller inte trots att han är sjuk.
Hans kompis som står bredvid och samtidigt försöker förklara att skolstarten kommer att innebära mer fester än de orkar med ändå.
Mannen som har ett mjölpaket och ett salladshuvud i ena handen, men med den andra plockar åt sig lite färdkost på väg mot kassan.
Kommer ni inte ihåg? Att provsmaka är att snatta. Som att det skulle funka att provsmaka allt man vill köpa. Lite jordgubbar, nötter, godis och sen är ju redan sötbegäret dämpat så då slipper man ju köpa nåt. Va bra då.
Det gör mig arg när jag i det galna folkvimlet på T-centralen väntar på att få stiga på tunnelbanan ser ett gäng fjortonåriga pojkar börja gå på vagnen innan de avstigande hunnit gå av. Mannen längst fram i kön, en bit ifrån mig, säger "Vänta på att de har gått av!". Otrevligt säger han det. Men killarna gör ett nytt försök. Då tar mannen tag i den ena pojkens luva på hans svarta hood och rycker kraftigt bakåt så att pojken faller bakåt och landar på perrongen.
Det gör mig argast att min svenska (?) mesighet gör att jag inte säger till.
Klart man måste provsmaka. Annars kanske man köper någon sån där äcklig russingodis. Hövva!