Jag förväntas alltid förklara

Läste Göran Rosenbergs ledare i DN härom morgonen på väg till skolan. Han sätter ord på så mycket som behöver sägas. 
Ett av mina största irritationsmoment är att jag som kristen alltid förväntas förklara (vilket jag gärna gör om personen är beredd att lyssna och försöka förstå) varför jag tycker, tror och handlar som jag gör, medan det att kalla sig ateist innebär total frihet från vidare förklaring.

Jag hävdar att alla har en världsåskådning, ett sätt hur de ser på tillvaron. Varför är då ateismen så ofta helt fritt från ifrågasättanden?
Jag tror att alla skulle må bra av att oftare ifrågasätta och reflektera över sina egna åsikter (även de som kanske alltid har verkat så självklara).


Kommentarer
Postat av: linda

Oh dear vad jag älskar dig underabara människa, vill så ofta vara mer som dig, vill tänka efter som du och filosofera som du, vill ifrågasätta som du.. jag älskar dig!

Postat av: Vildhasse

Det är faktiskt så att bevisbörden ligger hos ateisten, egentligen. Jag som redan tror, behöver inte förklara så mycket - åtminstone inte för mig själv - längre. Medan ateisten som ifrågasätter min tro, bör lägga upp väldigt goda bevis för det.
Vi har funnit gud, om en person inte bara inte finner denna gud, utan även kallar sig ateist(insett att någon gud inte alls finns, eller någonsin kan finnas), ja då ligger bevisbörden hos honom. Jag har redan funnit gud.
Finns en haltande liknelse om två personer som letar svamp i skogen den ena kommer ut med en korg full av svamp, medan den andra inte funnit någonting alls. "Det finns verklgigen svamp i skogen", säger den ena. "Nähä, det finns ingen svamp alls", säger den andra. Vem behöver förklara sig? killen som funnit svamp, eller killen som inte funnit någon?
Sedan kommer problemet med att förklara att någonting inte finns. det är ganska svårt
Mvh,

2007-09-09 @ 13:05:55
URL: http://vildhasse.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback