Ung, finnig och vansinnig
Gårdagskvällens roligaste samtal, mellan vänner från min yngre ungdom jag numera träffar alltför sällan (genomfördes egentligen på lite smått bushigt öviksmål som D beskrev som någon sorts norrländska fast snabbare):
J och D diskuterar hur jobbigt det var att vara ung.
J: Man var så hormonstinn...
D: Ja, ung, finnig och vansinnig!
J: Och allt var pinsamt och man blev generad så ofta. Nuförtiden blir jag inte generad över nåt. Känns som om man har upplevt allt redan.
M: Men, hallå du fyller ju bara 23 år! Den tionde oktober, det vet jag.
J2 dör av skratt på andra sidan bordet.
J2: Är det så här jag har växt upp? Haha, allt är som vanligt; M har koll på allt, J sitter och muttrar i ett hörn och är bitter och D håller låda.
J: Vad är det för låda alla snackar om? Den där korvgubbelådan?
Vi andra förklarar att hålla låda ungefär betyder underhålla, vara rolig och prata mycket. J ser ut att förstå.
Ett tag senare säger någon annan något roligt och J utbrister:
J: Nu är det du som håller i den där lådan!
Ja jösses.