Lina

Var på konsert med Anna Ternheim i söndags. Med Tomas Andersson Wij som förband. Och då, så där efteråt, tänkte jag (igen) att det måste finnas en Gud. Det går liksom inte att allt det vackra, personliga, livet som berör rakt in i mitt, att allt det enbart kommer från energi och materia. Det kan jag inte tro.

Kanske att det handlar om det min klasskompis sa för ett tag sen. Att om man ger bort en sak till någon man älskar så blir man ju väldigt glad när den personen använder den gåvan. Om man är med vid tillfället eller inte. Och att det nog är likadant med Gud. Att han älskar när vi använder allt han gett oss och skapat i oss. Även om det inte är i en kyrka eller handlar om honom.

Det tror jag. Att vi kan se en bit av Gud då.


Från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången som vi en gång lärde oss
Om en rikedom större
än den här världen ger
Vi visste det då
vi är värda så mycket mer

(Tomas Andersson Wij)