Lina

Gårdagen inleddes med ett besök på Street julmarknad. Julstämningen vill dock fortfarade inte riktigt infinna sig, även om det var väldigt mysigt. Snö skulle göra susen.

Bussäventyr
På väg dit lyckades vi missa busshållplatsen där vi skulle kliva av.
”Jaha, då var vi framme vid ändhållplatsen då”, säger busschauffören helt plötsligt.
Vi är ensamma kvar på bussen. Så det var bara att traska tillbaka, som tur var inte så långt.
På vägen hem tog vi också bussen, jag med näsan tryckt mot fönstret i stort sett hela tiden, utan att kunna dölja min förtjusning när jag kände igen var vi befann oss. Festligt att inte bara åka nere i tunnlar. Mer bussresor åt folket!
Det roligaste inträffade dock då vi skulle byta buss. Den första bussen gick inte ända in till stan, så vid Fridhemsplan klev vi av bussen. En söt och trevlig tant tipsade oss om att fortsätta med buss nr 62 som gick precis utanför. Schysst tänkte vi, men lyckades på något vis fippla på utanför så att 62:an hann köra iväg. Vi får då den genialiska idéen att springa ikapp med bussen till nästa hållplats. Linda tar täten, med stor målmedvetenhet, och ger inte upp ens när vi rundar det första hörnet utan att se nästa hållplats. Själv kan jag knappt springa alls för att jag skrattar så mycket. Men vi lyckas och kan kliva på bussen vid nästa hållplats. Yeah.

Biläventyr
När vi kommer in till stan väntar nästa äventyr. Vi går förbi en Wolksvagensbutik som visar nya modeller och blir sugna på fikat de serverar där inne. Vi går in och låtsas spana in några bilar. Situationen kompliceras dock något av att en ytterst trevlig säljare kommer fram och börjar prata med oss. Linda hänger glatt på och ställer många frågor och verkar väldigt intresserad. Vi blir instruerade hur man fäller upp och ner säten (antingen kan man ha många barn, ha sju säten i bilen, eller ett stort bagageutrymme, fem säten), var mugghållarna sitter, hur miljövänlig bilen är, att den inte exploderar även om miljöexemplaret drivs av gas, hur designen är utvecklad… ja, allt och lite till. Jag är mest lite fnittrig och lägger inte till så mycket i diskussionen och tror naivt på Linda som hävdar att hennes föräldrar funderat på att köpa just en sån här bil. Vi får provsitta bilen, får med oss en påse med några broschyrer och får till slut också vårt fika. När vi kommer ut från lokalen visar det sig att Linda ljugit ihop hela historien. Det fattade ju däremot inte jag. Haha. Som en rolig grej.

Dansäventyr
Kvällen visade sig även den bjuda på överraskningar. Vi blev medbjudna på något sorts brasilienparty på Mosebacke. Mosebacke visade sig dock ha många olika avdelningar. Vi misstänkte att vi kanske hade hamnat fel när vi inte såg så många festliga brasilianer men däremot några av de mest festliga människorna jag sett på länge. Där var folk i olika åldrar, med olika klädstil, med olika ursprung och verkligen olika galna dansstilar. DJ:n var halvt flint och runt 50. Som svårt att beskriva stämningen, men helt fantastiskt roligt och skönt var det i alla fall. Det visade sig senare att vi också hade hamnat fel, men det blev ändå så rätt.
Linda hittade även the man of her dreams, en lång festlig fulpartydansande mustachprydd man. Det visade sig senare att han även var som lite flummig, hade varit i Ö-vik och hette Lars. Haha.
För övrigt verkar jag inte förstå när folk flörtar med mig. Vi hittade två festliga pojkar på dansgolvet, en sprättig gultröja och en fin en med randig tröja, som fick namnet Räven. ”Jag tror att Räven och Gultröjan är ihop” sa jag till Linda. Och får ett gapskratt till svar eftersom hon hävdar att Räven flörtar med mig. Well, inte märker jag sånt. ”Man kan ju förstå varför du är singel”, fortsätter Linda. Hmpf. Jaja.